Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men varför i fridens namn anställde hon henne då?
Kan du begripa det?
Ester skakade på huvudet.
— Och varför — varför skola vi alltid få de
förfärligaste exemplar i vårt hem? Jag tycker ibland,
att allt vad jag rör vid verkar klibbigt och smutsigt
efter deras händer. Stockholms värsta slödder
passerar genom köksdörren, genom hela våningen och så
ut igen. Ingen stannar, som väl är, länge. Och vid
middagen, då jag kommer trött hem från kasernen,
underhåller Annie mig med jeremiader över pigorna.
”Vi ha otur”, säger hon. Men varför ha alla andra
tur? Inte har du sådant tjänstefolk, och inte hade vi
det i vårt hem. Och Annie är misstänksam. Hon river
om i deras lådor, när de äro ute, tittar bakom byråar
och soffor. Alltid hittar hon något. Då kommer hon
in med det till mig, nästan triumferande. I vanliga
fall bryr hon sig inte alls om sina saker, de ligga
slängda överallt, ibland på golvet, men det hon hittar
i jungfrukammaren, som de snappat åt sig från
hennes rum, det riktigt snyftar hon av glädje över att ha
fått igen. Oftast är det obetydligheter, en gammal
halsduk, en näsduk med Annies initialer
bortsprättade. Om jag ville ge Annie en sak, som hon skulle
riktigt sätta värde på, skulle jag först låta jungfrun
stjäla den.
— Du överdriver då också, sade Ester leende.
— Nej, minsann! Nu är det så att jag måste upp
till Norrland på övningar. Vet du, att det skall bli
en ren semester! Riktigt skönt! Men jungfrun skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
