Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sida. Stefan såg åter för sig rummet, där Tyras mor
låg och kämpade med döden. Det var inte stort, och
det låga fönstret släppte inte in mycket ljus. I detta
rum hade hela familjen bott och dessutom arbetaren
som förfört Tyra. Stefan kunde inte ens föreställa sig
hur det skulle vara att sova i ett sådant rum,
full-packat med människor.
Medan han satt och tänkte på detta, kom Tyra in.
Hon sysslade en stund vid skåpet, så vände hon sig
plötsligt mot doktorn.
— Hanna har varit här och pratat, sade hon och
betraktade honom med dystra ögon.
— Ja, svarade Stefan och mötte stadigt hennes
blick, men jag brydde mig inte om vad hon sade.
Ett ögonblick såg Tyra förvånad ut, så vände hon
sig åter mot skåpet.
— Det var väl den där gamla historien, kan jag
tro, mumlade hon. Den hänger efter mig överallt. Jag
förstår inte, vad folk finner för konstigt i den.
— Den var sorglig, tycker jag, sade Stefan med
en obestämd känsla av att han kanske var på fel spår.
Hon kom fram till skrivbordet.
-—- Varför det? frågade hon, och ögonen blänkte
till. Jag blev varnad för honom, min mor också, men
hon måste ju förtjäna, och vi hade det uselt. Hon
var glad åt slanten han gav i inackordering. De sade,
att det var en dålig människa. Jag tyckte om honom,
och jag tror inte, att han var sämre än andra. Varför
skulle jag då vara ledsen över vad — vad som hände?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
