Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tack snälla ni, sade han, vad jag har det bra nu!
Den stela stämningen var på väg att brytas. Krister
tänkte för sig själv att fröken Steen kanske inte var
så omöjlig ändå. Han var van att inta människor,
och han hade en charm, som fröken Steen totalt
saknade. Nu beslöt han att fröken Steen skulle tycka om
honom, bara därför att det vid måltiderna och
annorstädes var oangenämt att ha en människa bredvid sig,
som såg ogillande ut. Han stötte inte emot något
motstånd. Den mur han trott upprest mellan sig och den
bistra mörka damen fanns ju inte till. Det var
ingenting som gav vika, då han böjde sig fram för att se upp
i hennes ansikte — helt enkelt därför, att det hos
henne inte fanns något, som inte redan på förhand
var intaget till hans fördel. Då han mötte fröken
Steens blick, kände han sig som man gör, när man
med sänkt huvud rusar fram i mörkret, beredd att
när som helst törna emot något vasst och obehagligt,
och så plötsligt finner sig stående på skyddad och
säker mark. Ett litet leende som såg tillstramat ut,
emedan det var så ovant, krusade hennes läppar och
kom ögonen bakom pincenéglasen att glänsa. Han sjönk
tillbaka igen med en belåten nick.
— Har ni varit här länge? frågade han.
— Ja, i flera månader.
— Tänk, och i morgon blir det fjorton dagar sedan
jag kom hit. Jag trivs mycket bättre här än på
sjukhuset.
Han väntade på att hon skulle säga något, men
fröken Steen sade ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
