FRöKEN
i dörren, talar utåt.
Jag är strax tillbaka! Gå på ni så länge!
Jean smyger buteljen i bordslådan; reser sig aktningsfullt.
FRöKEN
in; fram till Kristin vid spiseln.
Nå; är du i ordning?
Kristin tecknar att Jean är närvarande.
JEAN
galant.
är det hemligheter damerna ha för sig?
FRöKEN
slår honom i ansiktet med näsduken.
Det är nyfiken!
JEAN
Ah, vad det luktade gott av den violetten!
FRöKEN
kokett.
Oförskämt! Förstår han sig på parfymer också! Dansa, det kan han
bra... så inte titta! gå sin väg!
JEAN
näsvist, artigt.
är det någon trollsoppa på midsommarnatten som damerna kokar?
Någonting att spå med! lyckans stjärna, där man får se den
tillkommande!
FRöKEN
skarpt.
Får han se den, så ska han ha starka ögon.
Till Kristin.
Slå opp på en halvbutelj och korka väl! - Kom nu och dansa en scottish med mig, Jean...
JEAN
dröjande.
Jag vill inte vara oartig mot någon, men den här dansen hade jag
lovat Kristin...
FRöKEN
Nå hon kan ju få en annan; eller hur Kristin? Vill du inte låna ut
Jean åt mig?
KRISTIN
Det beror inte på mig, det; om fröken är nedlåtande, så passar det
sig inte att han säger nej! Gå han! bara, och tacka till för äran.
JEAN
Uppriktigt talat, men utan att vilja såra, så undrar jag ändå om
det är klokt av fröken Julie att dansa två gånger efter varann med
samma kavaljer, i synnerhet som det här folket icke är sent att ge
tydningar...
FRöKEN
brusar upp.
Vad för slag? Vad för slags tydningar? Vad menar han?
JEAN
undfallande.
Efter fröken inte vill förstå, så måste jag tala tydligare. Det
ser illa ut att föredra en av sina underhavande för andra som väntar
samma ovanliga ära...
FRöKEN
Att föredra! Vilka tankar! Jag är förvånad! Jag, husets
härskarinna hedrar folkets dans med min närvaro, och när jag nu
verkligen vill dansa, så vill jag dansa med en som kan föra, så att
jag slipper bli utsatt för löje.
JEAN
Som fröken befaller! Jag är till tjänst!
FRöKEN
blitt.
Tag det inte så nu att jag befaller! I afton äro vi ju till fest
som glada mänskor och lägga bort all rang! Så, bjud mig armen nu! -
Var inte orolig Kristin! Jag ska inte ta din fästman ifrån dig!
Jean bjuder sin arm och för ut Fröken.
PANTOMIN:
Spelas så som om skådespelerskan verkligen vore ensam i lokalen; vänder vid behov ryggen åt publiken; ser icke ut i salongen; brådskar icke som om hon vore rädd publiken skulle bli otålig.
Kristin ensam. Svag fiolmusik på avstånd i scottishtakt.
Kristin gnolande efter musiken; dukar av efter Jean, diskar tallriken vid slaskbordet, torkar och ställer in i ett skåp.
Därpå lägger hon av sig köksförklädet, tar fram en liten spegel ur en bordslåda, ställer den mot syrenkrukan på bordet; tänder ett talgljus och värmer en hårnål, varmed hon krusar håret i pannan.
Därpå ut i dörren och lyssnar. återvänder till bordet. Hittar
frökens kvarglömda näsduk, som hon tar och luktar på; sedan breder hon
ut den, liksom i tankarne, sträcker den, slätar den och viker den i
fyra delar o.s.v.
