- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
179

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^ ) 179 ( E
längsamt. Jag war pickhägad, at fräga alla dem, som syn-
tes komma ifrän Paris, huru Häf-Rädinnan mädde. Jag
mente, at alla borde kiänna et sä älffans-wärdt Fruntimmer.
Änteligen hant jag fram, och, utan at gifwa mig tid, at klä-
da om mig, sprang jag til Häf-Rädet. Portwagtaren mä-
ste haft nägon befallning, ty han ropade en Dräng, som
straxt förde mig uti Häf-Rädets Kammare. Jag kan ej be-
flrifwa den glädjen, denna siukliga Gubben wiste, dä han feck
s
e mig. Sä fär jag dä änteligen den fägnaden, sade han,
at, innan jag dör, s
e den, som jag aldramäst saknar här i
werlden. Häf-Rädinnan giorde mig med en förwirrad och
tanck-spridd mine samma höflighet som hännes Man. Hon
betygade sin fägnad, at s
e mig wid hälsan, och mina dödliga
Blessurer wäl kurerade. Jag märkte af hännes wänliga emot-
tagning och tal, at hon, äfwen som hännes Man, ej wiste
utaf mitt äfwentyr med Fröken Vanon. Jag agtade mig
ock wäl, at underrätta dem om en händelse, som war alt för
angelägen för min kiärlek at dölja. Dock det war likwäl in-
tet troligt, at den kunde länge bli obekant, därföre tänckte jag,
at häldre sielf tala om den samma. Den tanckan kom för
mig, dä jag som mäst öfwerhopades af deras höfligheter; men
jag fant, at en sädan föresats fordrade en mognare öfwer-
läggning. Efter en timas prat, wille jag gä bort, af ömhet
för Häf-Rädets hälsa; men han wille ej samtycka därtil.
B lif qwar hos otz, ester J ej försmär wära enfaldiga aston-mäl-
tider, sade han. I roar min Gumma därmed; och min fäg-
nad, at fä s
eEr, lindrar äfwen, pä wist sätt, mina wanliga
plägor. A a 2 Un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free