Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullhet i en tillvaro, dår vi val inse vår lilla jords obetydliga
betydelse mitt ibland stjärnorna, men dår vi av vår innersta
längtan lyftas upp till gemenskap med universum!
Denna nya världskänsla, liksom den mellanfolkliga
besittningen av vetenskapen, litteraturen, konsten och musiken,
bildar redan ett nytt folk bland folken, ett folk inom
vilket — som under kristendomens livskraftiga tid — ingen
frågar efter jude eller grek, tjänare eller fri. Ty alla äro
vi ett i en ny, stor, underbar lyckokänsla, själarnas lycka
av att växa var for sig och alla genom varandra. Denna
enhetskänsla omdanar de etiska begreppen, skapar nya
mål, nya ideal, nya drömmar. I och med den nya människans
nya syn på jordelivet, blir krigets våld mot livet
allt mer förnuftsvidrigt, allt mer avskyväckande.
De, som kalla sig »idealister», emedan de med största
tvärsäkerhet lova människorna en annan värld, ett evigt
liv, tåla i de flesta fall med stort lugn jordens otaliga
lidanden. Ja, de förklara att — till följd av släktets synd
— dessa lidanden, särskilt krigets, städse komma att fortvara;
att först i himmelriket kan man hoppas fridens
uppnående.
Dessa »idealister» äro något mycket värre an försvarnihilister:
de åro kulturnihilister. De betvivla nämligen
en utveckling varigenom förnuftet skall komma att segra
över oförnuftet, samverkan över sammanhangslösheten.
De håna tron på denna utveckling — »radikal optimism»
är det sista smädeordet for evolutionismens trosinnehåll
— och se i det varande uttrycket av Guds vilja
med mänskligheten.
Och detta ehuru oförnuftet i detta varande blir allt
solklarare! Vad är sålunda mer oförnuftigt än kriget, sett
i samband med hela vår tids sociala arbete for att bevara
livet, höja det, for att forbättra människomaterialet?
Vad en hel mansålder i detta avseende arbetat för, kan
några veckors krig ödelägga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
