Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
MORMONERNA.
Redan då uåg det något oroligt och osäkert ut för
mormonismen, men dennas ledare tappade icke modet. De förstodo
åtminstone att mycket väl bibehålla fattningen.
Brigham Young var under mitt vistande i staden tyvärr
borta, och jag kunde således ej draga någon fördel af en
rekommendation, som jag hade till honom. Lyckligtvis hade jag
emellertid tillika anbefallningsbref till några af apostlarna och några
af de mera framstående mormonerna. Under samtalen med dem
kom mormonismens framtid naturligtvis snart å bane. De åsigter,
som af dem framställdes, voro naturligtvis så krasst mormonska
som möjligt. Det split, som uppstått inom dem sjelfva, tillade
de icke något slags betydelse, och de litade obetingadt på hela
organisationens- förmåga att emotstå hvad som än månde komma,
Aposteln Cannon förutsade till och med, att de östliga staterna
skulle komma att söka sin räddning i en anslutning till
mormonismen. I dessa stater förefunnes de mest afgjorda tecken
till anarki, denna anarki skulle bryta lös under den närmaste
framtiden, och sedan de hade genomgått dess olyckor och plågor,
skulle de hitta vägen till den lugna hamn, som mormonismens
enhet och förmåga att identifiera alla samhälls-intressen redan
nu hade skapat åt sina anhängare. Presidenten Wells (den
konstituerade presidenten under Brigham Youngs frånvaro) anslöt
sig helt och hållet till den mera talföra Cannon. Pius IX och
Antonelli kunde icke med större tillit hafva uttalat sig om den
enda saliggörande kyrkans förmåga att rädda den gamla verldens
samhällen från en hotande undergång, än presidenten, Cannon,
Caine och andra apostlar och profeter talade om mormonismens
räddande mission i den nya verlden.
Jag tillät mig att under ett samtal med Cannon
förutsätta, att mormonismen skulle långt ifrån segra, att den om ett
par år skulle vara fullständigt öfverflyglad på sitt eget
territorium, och frågade, om det vore sannt, att man, såsom
amerikanska korrespondenter alltjemt berättade härifrån, hade för afsigt
att flytta till ett annat ställe. Han förnekade detta bestämdt;
skulle mormonismen komma att "pröfvas" en tid, så skulle man
uthålla pröfvotiden här i "berghemmet"; talet om att flytta till
Sandwichs-öarna vore en ren fabel.
De mormonledare, med hvilka jag här gjorde bekantskap,
ådagalade en förekommande artighet och förstodo att
uppträda på ett vinnande sätt. De uttalade sig mycket
ultra-mormoniskt; men när man till vedergällning yttrade sig mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
