Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riktigt! jag hade läst derom i tidningarna och jag betraktade nu den
anspråkslösa gården med stort intresse, likväl ej för fyndets eller den
lycklige dikesgräfvarens skull. Stället var Gällqvist, det forna Jarlaqvist, na
länsmans- eller kronofogdebostad, jag mins ej hvilketdera, fordom––––.
Bilder ur detta fordom framträdde för min syn.
En afton, då skymningen börjat liksom nu breda sina slöjor öfver
nejden, men i en oblidare årstid, kom en skara ryttare ridande genom “de långa
gatorna” i köpstaden Skara. Qvinnor och mör — “älskliga mycket’’ —
skådade ut ur sina boningar, då främlingarne redo genom “Ragvalds by" fram
till jarlens gård. Det var ingen mindre man än den mäktige vestgöta-jarlen
Ragvald, som då höll hus på Gällqvist. Och det är den nordiske skalden
Sigvald, som i ofvan anförda ord vitsordat Skara-flickornas behag på den
tiden. Han var en af de tolf färdemän, som, anförda af Olof Haraldssons
vän och sändebud, Björn Stallare, kommo till gästning på Jarlaqvist. De
qväden, hvari han beskrifvit deras resa, hafva delvis blifvit af Snorre
Sturles-son förvarade i Konungaboken.
Höstliga stormar och strömmande regn, kalla dimmor och frostnätter
hade gjort de raska männens långa ridt besvärlig på obanad stråt; men de
glömde sin trötthet och sina mödor vid utsigten att nu få hvila under sotad
ås och gästa i välförsedt hus. Oväntade kommo de, obekanta voro de för
alla i gården, men den gästfrihet de påräknat kom dem genast i rikt mått
till del. Jarlens huskarlar skyndade att mottaga, vattna och fodra deras
hästar. En väl upphettad badstuga bjöd sin vederqvickelse åt deras
lemmar; putsning af kläder, hår och skägg bestods dem tjenstvilligt; derefter
fördes de in i den höga furutimrade salen, der jarlen, glad och vänsäll, gick
dem till mötes.
Vestgötarne hade mer än rikets öfrige innebyggare lidit af den
långvariga osämjan mellan Olof Skötkonung och hans namne, Harald Granskes
son, som intagit Norge; de fingo ej under kriget nödvändighetsvarorna sill
och salt från grannriket. Ragvald jarl, som förgäfves användt allt sitt
inflytande hos sitt syskonbarn, den svenske konungen, för att förmå honom till
fred och försoning med Olof i Norge, var nu betänkt på att för sig och sin
landsort sluta ett enskildt fredsfördrag med de norske och hade redan börjat
inleda underhandling derom. Han aktade Olof Haraldsson högt och ansåg
sig ej mindre befryndad med med denne än med Olof Skötkonung, ty han
var gift med en syster till Olof Tryggvasson, och denne hans svåger hade
varit i frändskap med samt var gudfader åt Olof Haraldsson. Kanske anade
det honom nu strax, att de norske gästerna kommo med fredsforslag.
Björn Stallare fick hedersplatsen i högsätet midt emot jarlens eget, och
åt alla hans följesmän anvisades goda platser på långbänkarne vid borden.
Salen var präktig att skåda, ty på dess med snidverk prydda väggar hängde
ett stort antal sköldar, hjelmar, brynjor och svärd, öfver hvil ka den i midten
af rummet flammande brasan sände sitt sken, att det bröt sig som ljungeld
mot stålet. Mellan denna dyrbara väggbonad syntes en annan föga mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
