Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upsala på 1640-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till stipendiefrågan och dess förhållande till ferierna.
Han ville då, att ingen stipendiat skulle få resa bort
utan tillstånd af inspector stipendii, och vid resan skulle
han gifva inspektor en sedel med uppgift om dagen,
då han lofvade att vända tillbaka. När professorerna
här anmärkte, att de flesta studenterna voro så fattiga,
att de måste vara borta längre tid från akademien för
att förtjäna så mycket, som de behöfde för att under
återstoden af året kunna studera vid universitetet,
svarade kansleren: »Den, som är så pauper, hvartill skall
han vara vid akademien? Jag vill säga Eder, goda
herrar, dragen häldre ihop stipendierna och gör man 100
af de 150, att de bättre må kunna blifva uppehållne;
de måste alltid hållas kvar.»
Tyvärr kan adeln ej frikännas från allt ansvar för det
sätt, på hvilket stipendierna bortgåfvos, och äfven så
höga herrar som Per Brahe, Torstensson, Gyllenhielm
och t. o. m. Oxenstierna höllo sig ej för goda att skrifva
till konsistorium och rekommendera en eller annan
skyddsling, som de mycket väl själfva kunnat underhålla. Och
en dylik rekommendation var naturligtvis så godt som
en befallning för konsistorium. Så t. ex. begärde
Oxenstierna ett stipendium för sin fogdes son. En annan
gång begärde han, att en Petrus Wordman skulle få
behålla ett stipendium regium, oaktadt han erhållit ett
stipendium Trolleanum. Men härpå svarade professorerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
