Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
113.
Stallbröderna.
Aftryckt ur Verelianska Samlingen, der den har till öfverskrift:
Hymnus Societatis. Rättskrifningen är icke bibehållen. — Hela
uppfinningen i denna sång, äger mycken likhet med den om
Kämpen Grimborg bland Svenska Folk-Visor, I, 16
(öfversatt af Mohnike, Volkslieder der Schweden, I, 119);
men som den här nedanföre upptagne har vida större enkelhet
och natur i framställningen, synes densamma hafva utgjort den
förebild hvarefter en sednare tids konstlade ansträngning att
dikta i de gamle kämpavisornas anda, tillformat sin groteska
skapelse. Den kan sålunda anses såsom en äldre och renare
tradition af visan om Grimborg, — Emedan Danska folksången Mange
vove, men een gaaer af med Byttet (hos Syv, Part. IV, N:o 71,
öfversatt hos Grimm, s. 109), har vida större likhet med den här
nedanföre meddelade än med den nyssnämde, kan man så mycket
helre antaga dennes högre ålder, som den finnes kringspridd öfver
bela norden, hvilket icke är fallet med qvädet om Grimborg, —
Ur Nyerupska samlingen har den Danska traditionen blifvit
utesluten, bland annat af det sentimentala skälet, att
”Heltinden er saa grum og cannibalsk.” Nyerup, V, s. 65.
*
1.
Stallbroder talte till stallbroder sin:
”Vill du intet rida bort och gifta dig än.”
Men vi skolom föra våra runor med äran!
2.
”Dig vill jag visa så vänt ett vif,
”Men beder du om henne, det gäller ditt lif!”
Men vi skolom föra våra runor med äran!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:44:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fornsang/2/0217.html
