Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
92.
Herr Mårten.
Aftryckt ur Kongl. Bibliothekets i Stockholm bandskrift MS. —
Denna sång bär en omisskännelig pregel af hög ålder, och de
rådande folksbegrepp den framställer, ger densamma ett stort
värde. Det utgjorde en från Nordens forntid lånad tro, att om
någon frånvarande anförvandt blef mördad, så skulle hans hemma
qvarlemnade rustning, svärd eller skor befinnas öfverdragne eller
fylde med blod. Likaså oroades de aflidnes själar af den
orättvisa de i lifvet begått, till dess den förorättade blifvit godtgjord
eller blidkad. Herr Mårten synes hafva svikeligen tillskansat sig
någon del af en annans jordegendom, och denna bandling stör
hans lugn i grafven, så länge hans olagliga tilltag ej är ersatt,
Själamessorna gåfvo slutligen den yttersta friden. — På Danska
finnes en likartad sång, Herr Morten af Fogelsang, hos Nyerup,
I, 215.
*
1.
Däth var intet långe,
Men däth var i gåhr,
Däth spörje hoffmän och knechter,
Herr Mårten var lagd på båhr.
Så döder rijder Mårten igenom fouglesångh!
2.
Däth var Waldemar Skytte,
Han rijder i rosenlund,
Mötte honom Herr Mårten,
I dän samma stund.
Så döder rijder Mårten igenom fouglesång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:44:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fornsang/2/0131.html
