Svenska Fornsånger / Första delen / 177 Author: Adolf Iwar Arwidsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Jungfru Solfager

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

25.

Jungfru Solfager.

A.

1.
Sohlfager var så vähn en möö,
        Mädan J äre vngh!
At fagrar’ var eij på denna öö.
        Migh lyster både dichta och rimma.

2.
Sohlfager var så vänt et vijff,
        Mädan J äre vngh!
Däth var stor fahra om Hr Davids lijff.
        Migh lyster både dichta m. m.

3.
Han stöter guld korss på Sohlfagers hand,
At hoon skulle kiennes på fremmande land.

4.
Sohlfager ståhr vidh borgeleedh,
Kommer Nougårds konung rijdande der vidh.

5.
"Statt her Sohlfager fager och fijn,
"Är David hemma, kier mannen din."—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>