Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lias-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttersta fingret med kroppens sidor, var snarare en fallskärm
än en vinge, och tjenade till att minska fallets häftighet, då
Pterodactylen från en högtbelägen punkt störtade ned på sitt
rof. Såsom hufvudsakligen ett klätterdjur synes Pterodactylus
hafva, likt en ödla, genom klättring kommit upp till trädens
eller klippornas spets och derifrån sänkt sig ned till marken
eller lägre trädgrenar genom utbredande af sin fallskärm.
Hans vanliga ställning var följaktligen att gå upprätt på
bakbenen, med hopslagna vingar. Ofta steg han upp i träd,
eller klättrade på klippor och branter med både fram- och
bakfötternas tillhjelp, likasom nutidens flädermöss. Sannolikt
är att detta märkvärdiga djur äfven kunde simma, då detta
är en hos reptilier så vanlig förmåga, Milton har sagt om
djefvulen, att han
»färdas vadande eller simmande, springer, klättrar, krälar eller flyger,»
hvilken vers äfven skulle kunna tillämpas på Pterodactylus.
Man förmodar att de smärre arterna af detta djurslägte
lifnärde sig af insekter, men att de störres rof utgjordes af
fiskar, på hvilka de likasom måsar kunde slå ned.
Hvad som framför allt i detta underliga djurs
kroppsbyggnad öfverraskar oss är den besynnerliga sammansättningen
af två kraftiga vingar med en reptils kropp. Endast
skaldernas inbillning hade förut uppgjort en dylik kombination,
nemligen hos den beryktade Draken, som spelade en så
framstående roll i de hedniska fablerna och mythologien. Draken,
eller fabelns flygande reptil, hade bestridt menniskan
herraväldet öfver jorden, men gudar och halfgudar räknade segern
öfver detta väldiga och fruktansvärda vidunder bland sina
ryktbaraste bedrifter. Från dessa äldsta dikter öfverflyttades
draken till grekiska och romerska poesien och derefter till
nyare och nyaste tiders. Hvilken roll spelar han t. ex. icke
i Tasso’s och Ariosto’s dikter! Helgad genom de äldsta
folkens religiösa begrepp, införd ur hedniska mythologien i
poesien, har draken, såsom Lacépède träffande uttryckte sig, »varit
allt, och funnits öfverallt, utom i naturen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
