- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Adertonde årgången. 1936 /
85

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patron Larsson och hans dräng. Av J. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minstone han tillräckligt långt borta “för att ej
nås av den andliga farsoten i hemtrakten. — I
Stockholmslivets glada virvel får min son ingen
tid för religiösa grubblerier, — tänkte patronen
och gav honom vid avresan en väl försedd
plånbok med löfte om mera, när dess innehåll tagit
slut.

På Björkvik återtogo händelserna snart sin
gamla vanliga gång. Petter, som länge väntat sitt
avsked och vant sig vid att taga ”blott en dag,
ett ögonblick i sänder”, tycktes numera få stanna
kvar i sin tjänst. Det skedda gjorde honom
endast ivrigare att bedja för sin husbondes
frälsning, ävensom att med större allvar deltaga i
församlingens verksamhet. Patronen undvek, då
han talade med honom om föreliggande
göro-mål, varje hänsyftning på det som rörde den
gamla frågan. Det såg nästan ut, som om denne
sökte praktisera kyrkoherdens råd att med lugn
och fördragsamhet bekämpa den makt, inför
vilken maktspråket intet uträttade.

En dag vid påsktiden inträffade likväl en
händelse, som visade, att det lugn Larsson
tillkämpat sig endast var skenbart. Han erhöll nämligen
då ett brev från sin son, ett brev, vars innehåll
träffade honom, som om åskan hade slagit ned
vid hans fötter.

Då brevet kom, befann han sig i
vardagsrummet, jämte sin hustru och dotter, vilka båda
brunno av otålighet att få höra dess innehåll.
Otåligheten övergick likväl snart nog till oro, då
de sågo, huru patronens ansikte mörknade,
allteftersom han tyst för sig själv läste, vad
Gotthard skrivit. Plötsligt avbröt han läsningen, och
till deras förskräckelse slog han den knutna
handen i bordet med sådan kraft, att fru Larsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1936/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free