Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blenda. Av K. K—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Se’n fare vad som ej vill bliva,
se’n komme, vad som komma kan.
Vadhelst vår Fader täck’s oss giva,
med barnsligt sinn’ vi taga an.
Vår färd är kort — stor sak vad väder!
Vi ha ej hem på denna strand.
Blott främlingar med våra fäder,
vi skynda till vårt rätta land.
Om också över stormig bölja
vår svaga farkost måste gå,
om också vreda vågor skölja
utöver allt — vår själ ändå
en djup, en salig frid åtnjuter
i tron, en Herrens rolighet,
ty Frälsaren oss själv omsluter
med evig nåd och trofasthet.”
Hon bodde ej längre på Ölanda. Torsborg
hette den lilla vackra gården, dit hon för tretton
år sedan flyttat som lycklig brud. Många ljusa,
vackra framtidsdrömmar hade hon vävt. Men
lyckan tog vingar. Hennes man, som i sin
ungdom varit en passionerad drinkare, hade även
han kommit inom hörhåll för evangelii
klockto-ner från Hälleberga, och det såg ut som om
Guds ord fått bevisa sin omskapande, välsignade
kraft på hans hjärta. Ej långt efter bröllopets
firande med Blenda, som helt skänkt honom sitt
unga, varma hjärta, hade han emellertid återfallit
i sin gamla last. Nu drack han värre än
någonsin förr. Snart bekände han utan minsta blygsel
för Blenda, att hans omvändelse bara varit ett
väl lyckat spel av honom för att därigenom vinna
hennes hand och hjärta.
Det hade varit tunga, prövosamma år för
Blenda — en enda mörk lidandesstig, och mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
