Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smittkoppor och hedendom. Av Josef Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S’mlttloppol ock kedendom.
Av Josef Johansson.
Att blott höra ordet ”smittkoppor” uttalas, är
nog för att känna en rysning och förskräckelse
gå genom hela kroppen. Men att själv bliva
hemsökt av den förfärliga farsoten, kommer en att
bliva ännu mera förskräckt för den. Då jag nu
dessa dagar är med om att sköta en sådan
patient, så upplivas minnena, då jag, för 13 år
sedan, själv hade denna sjukdom. Man behöver
inte vara sängliggande många dagar, förrän man
kommer på det klara med att det inte är
underligt, att människorna äro rädda för denna farsot
och att de iakttaga försiktighetsåtgärder för att
hålla den på avstånd.
Efter några dagar hade jag värk i hela
kroppen och kände det, som om jag velat taga en
ler-skärva för att skrapa benen med. Efteråt sade
fru A. Karlsson, som var med och skötte mig:
”Det var nog en svår värk du hade, ty du kunde
inte ligga stilla en halv minut.” Huru många
dagar denna värk varade, omtalade hon inte, och
själv minns jag det ej heller. Utslagen i ansiktet
bildade en enda skorpa, ögonen och näsan voro
igensvullnade och svalget nästan igentäppt. Blott
några andedrag, och munnen var torr. Sedan
kom den besvärliga klådan på kroppen, värst i
ansiktet, under tiden kopporna föllo av.
Nu är det br. Carl Sifwerbrand, som ligger
bunden vid sängen av dessa rysliga koppor. I
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
