- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Adertonde årgången. 1936 /
24

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om redbarhet och samvetsgrannhet hos de kristna. Av Andreas Fernholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tet ouppfyllt. Det är långt ifrån att alltid vara
händelsen, att sådana löften anses såsom heliga
förpliktelser, givna åt Gud, vilka man
fördenskull beflitar sig att hålla, även om det skulle
fordra någon försakelse att kunna det.
Vanligare är, att man först tillgodoser icke blott sina
verkliga behov för dagen utan ock sina inbillade,
skaffande sig onyttiga och överflödiga saker till
njutningslustans och fåfängans
tillfredsställande. Mycket skulle här även annars vara att
uppräkna, t. ex. om tjänares försumlighet och
slarvak-tighet i sin tjänst, husbönders själviska
fordringar på tjänaren, under det han visar en betänklig
brist på faderlig omvårdnad om dennes andliga
och timliga väl o. s. v. Men vi få nu icke vidare
fördjupa oss i de hithörande enskildheterna,
emedan det skulle leda till en för stor
vidlyftighet. Envar kan själv fortsätta med att skärskåda
de olika .förhållanden, i vilka de kristna frestas
att gå mindre samvetsgrant till väga. I synnerhet
är det då hälsosamt, om man giver akt på de
förhållanden, i vilka man själv tilläventyrs har
kommit till korta.

Ty nödigt är det, att vi vakna över det onda,
som här hotar att fördärva oss. Börjar en kristen
bliva oredlig eller mindre samvetsgrann i sitt
uppförande, så håller han ju på att förgås. Det
måste då antingen bliva ett uppvaknande samt
bekännande och övergivande av synden, eller
ock fortlever man däri, till dess hon föder
döden. Och det är icke blott för den oredlige
själv, som faran är stor. Såsom en pestsmittad är
farlig för sin omgivning, så är den oredlige
vådlig för dem, bland vilka han har sin umgängelse.
Här, om någonsin, gäller det, att exemplet
verkar. Vidare bliver Guds sak vanärad genom så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1936/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free