Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Håkan jemte sin vän vandrade några slag omkring
holmen innan de begåfvo sig till hvila. Intet ljus
inifrån upplyste den stolta byggnaden, hvilken derföre
föreföll såsom en inkräktare af den vid solljus så
leende och fridsamma holmen. Men högt öfver träden
stod fullmånen och kastade sin hemlighetsfulla
belysning öfver tornet och dess små, fyrkantiga
fönstergluggar.
Då hördes ifrån bokträdet några egendomliga,
hvisslande ljud, snart öfvergående till klara,
behagfulla drillar, än liknande en enda fogels qvitter, än
åter såsom hade flera förenat sitt joddlande spel.
»Näktergalen!» utropade sakta junker Torsten.
»Han har kommit för att trösta fru Ingeborg
öfver storkens förlust,» svarade konung Håkan lika sakta
för att icke störa den lilla sångfogeln.
Näktergalen lät icke heller störa sig. Men i en
af torngluggarna skymtade en hvit gestalt, och en
hand sträcktes ut mot det uppslagna hornfönstret.
»Vi störa måhända den stackars hertiginnan,»
hviskade konung Håkan. »Vi skola lemna henne i ro,
Torsten.»
»Du måste dock taga reda på detta förhållande,
min konung, innan vi lemna Rönneholm.»
»Hon måste befrias,» svarade den unge konungen,
»hon skall icke längre vara sin ovärdige gemåls fånge.»
Innan de aflägsnade sig, såg Torsten tillbaka mot
tornet, och åter framskymtade den hvita handen, som
skygg drog fönstret tillbaka.
| ————</table>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/folkunga/0026.html 
|