Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN OCH FOLKET 113
väckelse har fått till följd den af Hamburgs lärare 1896
stiftade Föreningen för vård af den konstnärliga bildningen
i skolan. Lichtwark utdömer, på barnens ståndpunkt, alla
föredrag om konst, all kritik af konst. Barnen skola lära
sig se, endast se. Lärarens ledning bör endast gälla ämnets
innehåll, ljusets verkningar — som omedelbar belysning,
reflexverkan o. s. v. — samt färgernas värde, eller det,
som i musiken motsvarar tonernas »klangfärg». Genom
ett brokigt band, en blomma bredvid en »färglös» tafla
lär man t. ex. barnen att skilja »starka» från svaga färger
o. s. v. Lichtwark bannlyser konsthistorien i skolan, emedan
den ger barnen meningar om ting, de icke erfarit.
Icke att dana »konstkännare» utan endast genom synen
och alla sinnen njutningsdugliga människor måste vara
målet för utvecklingen af barnens skönhetssinne inom skola
som hem.
Men det kan ej nog betonas, att faran att i detta fall
göra för mycket är större än den att göra för litet.
En enda vandring ut i det gröna en eftermiddag i
slutet af maj eller början af juni, där blickarna fästas vid
t. ex. de olika trädens växt, kronor och färg, vid himlens
olika förhållanden till konturer och färgskiftningar, till deras
växling under den växlande belysningen, till träden i grupp
eller enstaka — detta är mer vardt än tio museibesök.
Tysklands första Kunsterziehungstag (i Dresden 1901)
sysslade med den bildande konsten; den andra (i Weimar
1903) med dikt och sång; den tredje (i Hamburg 1905)
med den kroppsliga skönhetsvården. Städse betonas, att
syftet är att göra konsten till lifsvärde. Ja, professor
Neumann afråder t. o. m. från att läsa konsthistoria. Allt vetande
om konstperiodernas uppkomst och undergång gäller
ingenting, säger han, ifall man ej blickat in i en konstnärs själ
och tagit del i dess säreget konstnärliga problem. Blott så
kan lekmannen lära sig, att konst icke är en lek, vid hvilken
omväxling är hufvudsak, ej heller ett muntert tidsfördrif utan
en djup lidelse, en lefvande drift och en förtärande längtan,
och att allt detta måste tagas med det största allvar.
Folkbildningsarbetet. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
