Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismens förkämpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Columbia, där han vistades flera år. 1858 återkom
han till Paris. 1870 blef han invecklad i
kommunen, måste fly och vistades i Genf, tills han
1879 återvände till Paris. 1893 kallades han till
professor vid universitetet i Brüssel.
Réclus har ett stort namn som
vetenskapsman och nämnes i främsta ledet bland alla tiders
största geografer. Liksom furst Krapotkin har
Elisée Réclus slutit sig till anarkismen af
medlidande med de elända och känt sig öfvertygad
att endast anarkien kunde förverkliga hans
drömmar om lika rättvisa åt alla människor.
Octave Mirbeau föddes den 16 februari
1848 i Trévières (Calvados), inträdde 1872 i
redaktionen af det bonapartiska bladet L’Ordre,
blef 1875 underprefekt i S. Girons, men ingaf
sin demissionsansökan efter republikanernas seger
1877 och ägnade sig därpå uteslutande åt
skriftställeri. Som spirituel krönikör vann han snart
ryktbarhet, men råkade ut för obehaget af en
duell med operadirektören Gailhard, hvilket hade
till följd, att han måste lämna sin plats i Le
Figaro. Han grundläde då tidningen Les
Grimaces och härmade Rocheforts La Lanterne.
Hans angrepp på opportunisterna skaffade honom
nya dueller på halsen. 1884 begaf han sig på
resor och 1885 utgaf han sin första roman »Jean
Marcellin», som sedan följdes af en hel rad
litterära arbeten. 1890 slöt Mirbeau sig till
anarkismen och medarbetade i anarkisttidningarna
La Révolte och En dehors, men efter mordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
