Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pristäflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Det var en äldre kråka som öppnade täflingen.
Hon lyfte med ett hest skrik, flög en hit rakt bort,
straks öfver trädtopparna, vände och kom samma raka
väg tillbaka. Hon var gammal och van, hade öppnat
många dylika täflingar förr; hade altid flugit samma
sträcka fram och åter, altid med samma tunga, lång
samma, enformigt regelbundna vingslag; och hade al tid
fått hedersomnämnande för besväret, och det var hon
säker på att få nu också, det såg man på henne.
Några ungkråkor uppträdde sen. De flögo alla åt
samma håll och på samma sätt som den första.
— Litet omväksling skulle inte skada, menade
staren.
Men prisdomarna voro mycket nöjda; de och alla
andra kråkor gåfvo till höga skrän af bifall och upp
muntran.
Så kom en skata. Hon flaksade litet hit och dit,
vippade med stjärten och skrattade som om hon skojat
med hela tillställningen. Men kråkorna kallade henne
en humorist, skrattade med och voro fortfarande be
låtna.
Några småfåglar följde henne. En kärrmes och en
kungsfågel kastade sig kvickt och pigt från det ena
trädet till det andra, en gråsparf och en pilfink trippade ikapp på marken, flögo upp ett stycke, sänkte
sig åter och hoppade omkring jämfota på backen.
Kråkorna ropade ej längre. De sägo ointresserade
och smått sömniga ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
