Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
döden komma; de falla af sin egen inre lag’ och kraft,
oeli nya väksa fram, större, starkare ocli skönare.
Så skall döden komma — ej ett hämmande och en
förintelse af lifvet, men en grund och jordmån därför,
och på samma gång en följd och frukt däraf. Ur
dödens frö skall spira blomman Lif, den härrliga,
den aldrig vissnande!
Han gjorde ett kort uppehåll, liksom sjönk han
i tankar, den konungslige. Hämtade så andan och
vidtog.
— En lefvande räf är vackrare än en död, har
någon sagt. Och den tid skall komma, då detta korta,
snabba lif skall skattas som det dyrbaraste, det vack
raste, det högsta af alt. Det ar för att i min mån
bidraga till uppnåendet af detta mål, som jag nödgas
uttala en fällande dom, den anklagade själf till straff
och androm till varnagel. Och det straff, hans brott
som en naturlig följd framkallar, är — —
Karl-Herman kunde ej liöra slutet af meningen,
det dränktes i en rasande vild ström af rop och skrik
och tjut och skrän, som kom störtande öfver honom.
Han urskilde ett ord då ocli då, än ett ja än ett
nej, än ett framvrålat skyldig 1 än ett klangfullt
oskyldig! Några ropade på omröstning, andra ropade
làt’en löpa! — oeli åter andra närmade sig honom i
en alt trängre ring runtom med ilskna ögon och ut
spärrade klor och höjda näbbar, och redan kände han
huggormen ringla uppför ena benet och en stor spindel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
