Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hög tallstam och lade sig på en tjock gren där
uppe. Och i luften fladdrade ett myller af myggor
och sländor och tusen andra vingade kryp, och spind
lar dinglade öfveralt i trådar som tycktes vara fastade
i det gråa diset ofvan trädtopparna.
— Hur är det med Människan, är hon närvös?
frågade någon helt nära Karl-Herman. Han sneglade
åt sidan — det var räfven: det är inte slut än, tail
lade han och såg ut som om han ville trösta och upp
muntra. Och på stigen neråt dalen kom en häst lun
kande, kakorn honom skymtade en ko, en skock get
ter och får samt en hufvudlös tupp, och sist kom en
katta tassande med en unge i munnen. Karl-Herman
kände dem väl allesamman ; de hörde hemma på Stor
gården — kon skulle slaktas till jul, tuppen hade
han själf halshuggit och kattungen hade han själf
dränkt för ett par dar sen.
Han såg sig omkring för att upptäcka en hakväg
att lista sig undan på, men han upptäckte ingen. Han
stampade i jorden för att känna efter öm den var
gjord att sjunka ned igenom; men det var den inte.
Han satt alt fortfarande där han satt.
Det var ett hiskligt oväsen omkring honom; det
pratade ur näbbar och mumlade ur mular, det ven af
svängda svansar och flaksande vingar, det tisslade och
tasslade i gräs och löf. Under alt detta sorl makade
sig räfven än närmare intill jägaren och började vi
skande förklara saken. Det var skogens högsta dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
