Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gula löf och glittrande vattendroppar och dunkla skepna
der i höljande vida mantlar.
Hundarna hade snott som snurror för att få upp,
och skogvaktaren hade svurit öfver väder och vind
och dimma och jakttokiga härrar. Alvar Gran hade
gått och smågnolat med vidöppna lysande ögon, det
var något för målarögon att dricka sig rusiga af,
alt det här glansiga gråa kring mörkgröna granar,
bjärtgula björkar och blodröda rönnar. Och KarlHerman hade gått och gnolat med och lyssnat.
Nu stod han på pass på en kolbotten och väntade.
Drefvet hade äntligen kommit i gång; det hade slingrat
fram och åter i närheten först, han hade stått med
spänd hane och väntat att när som hälst få se en
fyrbent ulltapp med ett par långa öron komma tum
lande ur grådiset. Men det kom ingen; drefvet aflägsnade sig åter och drog sig alt längre uppåt bärgen
— det var nog en gammal långbent storskalare, som
var hemmastadd i terrängen och tänkte ta sig en liten
spatsertur på några mil innan han återvände till nattens
betesplatser.
Karl-Herman satte sig på en svartkolad stock att
höra på drefvet. En sällsam sång — gnällande och gäll
och dock klingande klar som en solig höstmorgon. Med
något af trumpetklang i sig, något bjärt och lysande
gyllene som vissnade björklöf och som Llankskurade
mässingsinstrument.
Det ljöd alt svagare och svagare. Nu kom endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
