Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD
Bland finska lexikografer intar släkten Gannelin en särställning. Tre på varandra följande
generationer kom nämligen att ägna sin tid åt ordboksförfattarens mödosamma värv. Bland
de åtta personer, vilka Elias Lönnrot i den avslutande delen av sitt väldiga ordboksverk
(1863—80) omnämner som sina medarbetare, återfinner vi Gustaf Gannelin, en av sin tids
flitigaste översättare. Exempelvis hans översättning till finska av Sveriges rikes lag (1865)
har ansetts ypperlig. G. C. deltog under åren 1869—75 i arbetet på Lönnrots lexikon. Hans
son Knut Cannelin (1860—1938) utgav som nybliven doktor år 1889 sin första finsk-svenska
ordbok på Werner Söderströms förlag. Denna första upplaga var ännu mycket knapphändig
och anslöt sig till hans på sin tid mycket använda »Suomalainen lukemisto», men den
utgjorde i varje fall den första i en lång serie av såväl finsk-svenska som svensk-finska
ordböcker, med vilkas utarbetning K. C. var flitigt sysselsatt under närmare ett halvt sekel. Sin
första mera omfattande finsk-svenska ordbok utgav han på vårt förlag år 1908. Den utkom
utökade upplagor 1913, 1920 och 1938, hans dödsår. Härefter övertog hans son, fil. mag.
Aulis Cannelin, ordboksarbetet, som syftade till att kontinuerligt förbättra lexikonet och
hålla det à jour med språkets utveckling. Sålunda[hade den år 1951 tryckta 9:e upplagan av
ordboken undergått en genomgripande omarbetning.
Det föll sig emellertid så, att »Nykysuomen sanakirja», som länge varit under utarbetning,
utkom med sin första del sistnämnda år. Redan långt innan detta verk slutförts, hade det
blivit uppenbart, att Cannelins ordbok åter krävde en grundlig omarbetning. Efter Aulis
Cannelins död övertog kanslirådet Lauri Hirvensalo detta krävande arbete och ägnade åt
det de fem sista åren (1959—64) av sitt verksamma liv. Efter honom har arbetet fortsatts
av lektor Nils Hedlund. — Nu föreliggande utgåva omfattar c:a 110 000 uppslagsord.
Som bruksanvisning må nämnas, att beträffande uppslagsorden absolut
bokstavs-följd tillämpats, då detta i praktiken visat sig vara förmånligast. Dubbel
vertikallinje (||) används i stycken med flera uppslagsord för att skilja åt det första finska
uppslagsordets begynnelse- och slutdel: elon||aika . . . -ilmaus (elonilmaus) . . . -leikkuu
(elonleikkuu). Enkelt vertikalstreck (|) används för att åtskilja ordets
oförändrade begynnelsedel och ändelsen: ham|mas -paan (hampaan) likaså för att i de svenska
ordens temaformer skilja från varandra den oförändrade begynnelsedelen och ändelserna:
ejd|er -ern (ejdern) -rar (ejdrar) samt för tydlighetens skull även annars i den svenska texten:
ord|prål, -kram (ordkram).
Kort bindestreck (-) används för atti uppslagsordens svenska
motsvarigheter avskilja den bestämda slutartikeln samt pluraländelsen från grundordet: stol -en
(stolen) -ar (stolar). Saknas pluraländelse anges också detta med kort bindestreck: bord -et
(bordet) - (bord). Form som avskiljts med komma eller satts inom parentes kan användas
parallellt med framförstående form: pris -et (priset)-, -er (pris, priser); tannin -et(-en)
(tanni-net, tanninen).
Tecknet^ används för att ersätta det närmast föregående fullständiga med halvfet
stil tryckta uppslagsordet: elättää . . .poika ~ (elättää) isänsä. Det kan också användas
för att ersätta den bortlämnade senare delen av ett sammansatt ord, om denna del utgör
ett fullständigt grundord: elämäkerta . . . oma~ (omaelämäkerta); esiintymis]
-kyky . . . seurustelu ~ (seuruslelukyky ).
I samband med de finska uppslagsorden och dessas svenska motsvarigheter har
följande gemensamma tecken använts:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
