Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säfvar och Ratan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvarhölls af motvind ända till den 8. Första målet var Hernösand, dit örlogsflottan
anlände den 11 och skärgårdsflottan den 13. Wachtmeister hade från Gräddö
begifvit sig dit landvägen.
På Pukes amiralsskepp hölls efter ankomsten till Hernösand den 14 krigsråd,
i hvilket deltogo Puke, Wachtmeister, Wrede, som nyligen blifvit general och grefve,
Döbeln, fortifikationsöfversten Cedergren, den såsom generaladjutant hos Wachtmeister
anställde öfverste Lagerbring m. fl. Det gällde att uppgöra fälttågsplanen. Härvid
voro alla eniga om, att hären skulle landstiga i fiendens rygg och afskära Kamenskij
återtåget på den enda norrut ledande vägen. Endast om landstigningsplatsen hade
man svårt att blifva ense. Wrede ansåg ganska riktigt, att han borde draga
Kamenskij efter sig så långt söderut som möjligt, och att under förutsättning, att detta
lyckades, landstigningen borde ske norr om Umeå. icke längre bort, än att de
landstigna trupperna snart skulle kunna bemäktiga sig denna stad. I motsats härtill
föreslogo Wachtmeister och Lagerbring, att man icke skulle landstiga förr än vid Skellefteå,
där på norra älfstranden inrätta åt sig en fast ställning och så bida verkan af
Kamenskijs återtåg med Wrede i hälarna på sig. Puke åter höll före, att hastighet och
öfverraskning här vore af större vikt än allt annat, hvarför man borde landsätta
trupperna på norra stranden af Ume älf, bemäktiga sig staden och älföfvergången samt
redan där hejda ryssarna, allt under förutsättning, att Kamenskij med sina
hufvudkrafter vore på väg till Öre älf, något som man likväl icke visste. Döbeln talade om
nödvändigheten af kraftfull demonstrering från flottans sida, särskildt vid Ratan, där
Kamenskij kunde hafva skäl att vänta en landstigning. Såsom vanligt vid krigsråd
kunde enighet icke åstadkommas, och Puke beslöt då att gå en medelväg och
verkställa landstigningen vid Ratan, 50 km. norr om Umeå. Wrede fick löfte
om, att krigsrörelserna icke skulle börja förr än tre dagar efter afseglingen från
Hernösand.
Följande dag, den 15, kl. 4 på morgonen afseglade flottorna med kurs mot Östra
Qvarken, där farvattnet var djupare, och där man hade mindre utsikt att blifva
upptäckt från land än i Västra Qvarken. Vädret var vackert och vinden den allra
gynnsammaste, hvarför Puke lät linieskeppen och fregatten taga hvar sin rad kanonslupar
på släp. Genom farvatten, som ännu aldrig något linieskepp plöjt, gick färden med
allt mera tilltagande fart. Vid 6-tiden följande morgon passerades Gaddarna, och kort
därefter insveptes hela flottan i en tät dimma. Farten bibehölls; några korta stunder
klarnade himlen, så att det hela kunde öfverses, och så bar det af för fulla segel
genom den tätaste dimma, som hindrade all utsikt. Utan någon olyckshändelse och
utan att upptäckas från land, gick flottan kl. 5 efter middagen den 16 till ankars
utanför Ratan. Dimman lade hinder i vägen för att omedelbart börja landstigningen.
Manskap från några slupar spanade på stranden men återvände till sjös, då en
kosackpostering slog sig ned på den högt sig resande Båkholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
