Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sommaren i Västerbotten och Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen af bataljonen. Duncker bars efter stridens slut af ryska soldater till bruket, där
han efter några timmar afled, ännu icke 35 år gammal.[1] Bataljonen fortsatte
återtaget och lyckades om än i någon oordning uppnå hufvudstyrkan.
 |
| Minnesvården öfver Duncker vid Hörnefors. |
Återtåget fortsattes, till dess alla trupper åter voro bakom Öre älf, hvarefter
den före framryckningen nyanlagda bron upprefs. Svenska brigaden förlades långs
älfven och skötte förposttjänsten med en bataljon; finska brigaden förlades i kvarter
[1] F. Cygnæus uppgifver
(i »Bilder ur förgångna tiders lif, I, Joachim Zachris Duncker och
hans omgifning», sid 275) efter ögonvittnens bestämda uppgifter, att Sandels, då han red öfver bron
och fick se Duncker med dennes folk bakom vedtrafvarna, gaf luft åt sin förtret och sin
vrede genom att tillkasta honom det föga betänkta yttrandet: »hvad, är öfverstelöjtnanten rädd?»
hvarpå den tillfrågade lugnt svarade »det har jag aldrig varit!» Dessa ord grämde honom
sedermera och förmådde honom att icke utan uttrycklig befallning anträda återtåg och att följaktligen
för länge hålla sin ställning. Denna tilldragelse, som man skulle önska, att Sandels haft ogjord,
upprepas af Rancken (i »Fänrik Ståls hjältar») och af flera senare författare.
När Sandels efter striden fick höra att Duncker stupat, sände han en parlamentär till
ryska förposterna med begäran att utfå hans lik. Härpå lät Alexejev svara, att, om denna begäran
framställdes endast för att värdigt begrafva den fallne, vore han lika villig att verkställa detta.
Duncker begrovs med stor ärebetygelse på kyrkogården i Umeå, och vid hans sida nedlades
ryske kosacköfversten Aerekov, som äfven fallit i striden. Den på hans graf resta vården förstördes
vid Umeå kyrkas brand 1887 och ersattes tio år därefter med ett varaktigare minnesmärke, som
aftäcktes den 5 juli.
På den plats, där Duncker föll, restes 1874 på en gräsbevuxen kulle en minnesvård, hvars
utseende framgår af ofvanstående bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finskakr/0530.html
