Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommaren i Västerbotten och Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1:a fältbataljon och fick öfverstelöjtnant v. Törne till chef, att återstoderna af
Savolaks och Karelens jägare förenades till Savolaks 2:a fältbataljon under öfverstelöjtnant
Duncker, att alla öfriga finska spillror och tillfrisknade soldater bildade Österbottens
fältbataljon under major v. Essen, alla tillfrisknade af svenska regementen Svenska
fältbataljonen under finska officerare med öfverstelöjtnant Bosin såsom chef. Brigaden
fördes fortfarande af öfverste Fahlander, som blifvit adlad med namnet Edelstam.
Men öfver honom fördes befälet af Sandels, som efterträdt Döbeln, sedan denne till
följd af sjuklighet återgått till sitt förra befäl i Sundsvall. Till brigaden hörde
ytterligare 50 finska dragoner och 6 sexpundiga kanoner, och dess hela styrka öfversteg
icke 1,200 man. Norra fördelningens svenska brigad utgjordes fortfarande af Helsinge
och Jämtlands regementen, 130 man Nylands dragoner, några kanoner och det af
Wrede uppbådade landtvärnet i Västernorrlands och Gefleborgs län.
Finska brigaden var förlagd bakom Öre älf, hvars tre öfvergångar skyddades
af lika många små fältvakter. Brigadkvarteret var förlagdt i Lefvars gästgifvaregård,
Sandels kvarter vid Olofsfors.
I slutet af juni uppträdde slutligen i Bottenhafvet två svenska fregatter och en
brigg. Härigenom föranleddes Wrede att den 25 juni låta svenska brigaden med 3
bataljoner (ena Helsinge- kvarlämnades) och 2 kanoner framrycka till Olofsfors, där
han uppslog sitt kvarter. Svenska fältbataljonen öfverfördes nu till svenska brigaden,
hvilken fortfarande stod under chefens för Jämtlands regemente, öfverste Gyldenstolpes
befäl. Hela den samlade fördelningen räknade knappast mera än 2,000 man.
På ryska sidan hade Schuvalov på grund af sjuklighet nödgats lämna befälet
till Alexejev; han kvarstannade likväl i Umeå. Ankomsten af de svenska
örlogsfartygen bragte ryssarna i stort trångmål, enär deras förbindelser med de finska
sjöstäderna blefvo afbrutna och de ständigt kunde befara landstigning i sin rygg. Det
enda örlogsfartyg, som ryssarna förmådde afsända hit norrut, vågade sig efter en strid
med de svenska fartygen icke längre till sjös. Till råga på olyckan kom
midsommarflödet, hvilket afbröt all förbindelse öfver älfvarna och förstörde den af ryssarna med
otrolig möda byggda flottbron öfver Ume älf. De flesta söder om sagda älf stående
trupper måste flyttas till dess norra strand och andra förstärka besättningen i städerna.
Alexejev började slutligen förtvifla om utgången och yttrade den 28 juni i en berättelse
till öfverbefälhafvaren, att han med den yttersta bedröfvelse motsåg den stund, då
han skulle se sig nödsakad att öfvergifva det i besittning tagna landskapet.
Sandels, som genom sina kunskapare ägde god kännedom om förhållandena
på ryska sidan, beslöt draga fördel af ryssarnas närvarande trångmål och bemäktiga
sig trakten intill Ume älf. Wrede gaf dock endast motvilligt sitt bifall härtill. Sedan
en flottbro vid Håknäs blifvit utlagd öfver Öre älf, gick öfverste Edelstam under
natten till den 1 juli med finska brigadens tre finska bataljoner och två kanoner öfver
älfven och fortsatte till Hörnefors bruk, dit Sandels följande dagen, den 2, anlände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
