Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommaren i Västerbotten och Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Större delen af april månad tillbragte Schuvalovs trupper i trakten af Torneå
med ett avantgarde framskjutet till Luleå. Kölden, bristen på lifsmedel och väntan
på de förstärkningar, som voro sända till hans kår, föranledde detta uppehåll i
rörelserna. Slutligen den 30 april skedde uppbrottet med en styrka af endast 5,000 man,
delade mellan 16 bataljoner, 1 skvadron o. s. v. För marschen delades denna styrka
i tre grupper under Eriksson, Alexejev och Tutschkov IV, hvilka marscherade med
lämpligt afstånd mellan hvarandra. Tio bataljoner med tillsammans 3,000 man voro
ännu icke anlända men skulle i sinom tid bilda en fjärde grupp under generalmajor
Golovtzov. Den 8 maj inträffade hufvuddelen af de framryckande trupperna i Piteå.
Dagen förut insände Furumark noggranna uppgifter rörande fiendens styrka
och rörelser, och närmast med anledning häraf redogjorde Wrede i flera berättelser
till hertigen för den vanskliga ställningen på krigsskådeplatsen. Som isen fortfarande
låg utefter hela kusten, kunde alla ställningar utan svårighet kringgås, och då genom
hela Västerbotten icke leder mera än en genomgående landsväg, råkar hvarje
kringgången afdelning i ett mycket bekymmersamt läge. Sak samma blir förhållandet,
sedan isen brutit upp, därest fienden är herre på hafvet. För att hindra möjligheten
häraf begärde han därför uttryckligen afsändande af krigsfartyg till skydd för sin högra
flank. Innan dessa anländt, ansåg han sig icke kunna bortsända de i Hernösand
stående svenska regementena, enär denna stad inneslöt de största förråden i hela
Norrland och dess fall vore liktydigt med hela norra arméens försvinnande från
krigsskådeplatsen.
Den fara, som högste befälhafvaren ansåg hota hvarje på kustvägen stående
afdelning, skulle Furumark snart få vidkännas. Den 12 öfverlämnade en parlamentär
för vidare befordran ett från Eriksson till Cronstedt afsändt bref. Furumark beredde
sig nu på att blifva anfallen, men en del sjöartilleri och gevär hade ännu icke kunnat
undanföras. Den 14 infann sig en ny parlamentär med förfrågan, om icke svar på
Erikssons bref anländt från Cronstedt, samt med begäran att få bese Skellefteå kyrka,
»hvilken han låtit berätta sig vara vacker». Hans begäran blef naturligtvis afslagen,
men Furumark utdelade genast till manskapet lifsmedel för sex dagar, lämnade det
lilla, som återstod, åt bönderna, afsände trossen på stora landsvägen söderut samt
vidtog öfriga för återtåg erforderliga anstalter. Hans ställning på södra älfstranden
med byn framför sig var mycket obehaglig, därigenom, att fienden på isen hvar som
helst kunde öfvergå älfven eller kringgå dess mynning. Traktens utseende nödsakade
dessutom att utsträcka förpostlinien utefter en längd af 15 km.
Den 14 hade Schuvalov samlat hela sin styrka vid Storkåge, 10 km. från
Skellefteå. Där beslöt han att söka taga sin fiende hel och hållen till fånga. För
detta ändamål uppbröt Alexejev med vid pass 2,500 man strax före midnatt och gick
ut på isen på den här inskjutande hafsviken. Långs denna och rundt om den mellan
sagda vik och älfven utskjutande udden styrde Alexejev sitt tåg mot den på södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
