Finska kriget 1808-1809 / 446 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommaren i Västerbotten och Ångermanland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obetingadt ingå på dylika villkor, gaf detta svar anledning till en längre skriftväxling, allt
under det svenskarna sökte förbättra sitt läge på
krigsskådeplatsen.[1]

Den ryske historieskrifvaren kan emellertid icke nog lifligt uttrycka sin
förvåning öfver, att, då kejsar Alexander så ifrigt åstundade fred, den svenska styrelsen
oaktadt dess uttalanden i samma riktning sökte hjälp hos engelsmännen för att kunna
fortsätta den fördärfliga fejden. »Oaktadt all osannolikhet och motsägelsen i ett dylikt
uppförande,» skref kejsaren till Barclay de Tolly den 12 juni, »kan man icke gå i
borgen för dess omöjlighet, och det är följaktligen icke oss tillåtet att vara
fullkomligt förvissade, att icke England och Sverige under loppet af denna sommar skulle
vilja utföra något gemensamt företag. Fördenskull bör man disponera våra
stridskrafter i Finland sålunda, att man i hvarje fall kan vara beredd att afslå de fientliga
försöken.» Med stöd af denna tankegång hade redan vid vårens inbrott de ryska
trupperna blifvit dels förlagda långs kusten med hufvuddelen i södra Finland, dels
samlade hos Schuvalov, hvilken fått i uppdrag att »för att snarare erhålla fred hota
fienderna i skötet af deras eget rike, därigenom att han öfverförde sina vapen till
Västerbotten». Detta landskap skulle nu ensamt blifva krigsskådeplats.

Till Barclay de Tollys förfogande stodo i april månad 39,000 man
(förmodligen inberäknadt sjuke), fördelade sålunda:

Uleåborgska kåren under Schuvalov .......	10,000	man
Vasa-kåren under generalmajor Knorring II	6,000	„
Åbo-kåren under Bagration ...............	8,000	„
Nyländska kåren under Wittgenstein ......	2,000	„
I Sveaborg ..............................	4,000	„
På Åland under Demidov ..................	4,000	„
På flottan ..............................	5,000	„

Stor svårighet mötte underhållet af dessa trupper, ty så godt som intet kunde
mera erhållas i Finland. I februari afgingo från Tverska och Novgorodska
guvernementen långa tåg af slädar, lastade med säd och annat, och många af dessa fingo köra
ända till Torneå och kanske längre. I de österbottniska städerna byggdes fartyg och
flottor och hyrdes handelsfartyg för att besörja förbindelsen med hamnarna i
Västerbotten, men af denna samfärdsel blef icke mycket, ty svenska fartyg inträffade i tid
i Bottenhafvet. Ingen under, om under sådana förhållanden Schuvalov ålades att
till en början främst sträfva efter att komma i besittning af svenska härens ganska
rika förråd i Västerbotten.[2]

Sedan den finska fördelningen upphört att finnas till, förenades 4:e finska
brigaden med den af de norrländska regementena bestående brigaden, hvilken stod under
befäl af öfverste Gyldenstolpe och tillhörde norra arméens 2:a fördelning. Öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>