Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att öfvervåld äfven i alldeles oträngdt mål förekom är icke mindre visst. Ett
sådant i stor omfattning var plundringen af Vasa; ett af de mindre, som kommit till
eftervärldens kännedom, var den hemsökelse, som drabbade den oförskräckte
öfverstelöjtnant Eeks familj på hans boställe Kura i Tammerforstrakten. Ehuru beläget ett
trettiotal kilometer från stora landsvägen, blef det den 30 juli 1808 hemsökt af ett
ryskt jägarkompani under en kaptens befäl. Då ryssarna visade en mycket hotande
åtbörd, flydde hustrun med barn och tjänstefolk till skogen, men Eeks döfstumma och
svagsinta broder kunde icke förmås lämna hemmet. Ryssarna utplundrade gården,
förstörde allt, som de icke kunde bortföra, och släpade med sig brodern, hvilken på
det grymmaste sätt misshandlades och i bojor sändes till Tavastehus, hvarvid han
afled under vägen. Eek antog, att ryssarna fått nys om, att han var upphofsman till
Roths ströftåg, och ville utkräfva hämnd därför.
Buxhöwden hade i sin proklamation lofvat, att allt, hvad ryska hären behöfde,
skulle ordentligt betalas. Att dess behof voro ganska stora, kan ju ingalunda förvåna.
Förråd af lifsmedel måste uppläggas, i den mån härens olika delar ryckte fram, och
för dessa förråd gjordes utskrifningar af spannmål, boskap o. a. Stora foror
erfordrades för att tillföra trupperna lifsmedel från förråden, och skjuts kräfdes af
mångahanda slag. Men mycket fanns icke att tillgå, och nog fick väl stryk och
misshandling ofta ersätta betalningen, hvarpå upprepade klagomål och fordringar förekommo.
Värst var det beställdt i det fattiga Savolaks, och när Sandels nalkades, löpte bönderna
till skogs med hästar och spannmål och plundrade till på köpet ryssarnas förråd.
Att desse på grund häraf harmades ända till raseri är lätt att inse; och deras vrede
vände sig hufvudsakligen mot den käcke landshöfdingen Olof Vibelius (född i Sverige
1752, öfverflyttad till Finland 1783 och landshöfding i Kuopio sedan 1803), hvilken
de ansågo vara anstiftare af resningen, och hvilken till och med vågat trotsa den
ryske öfverbefälhafvarens påbud om de militära boställenas utbjudande till arrende.
När Sandels lämnade Kuopio, följde han med, enär, såsom han skref till konungen,
fienden »rubricerar mig som upprors stiftare, förklarar mig skyldig till svårt straff och
vill på mig i anseende till ämbetets värdighet stadga ett afskräckande
exempel».[1]
I en mindre svår ställning befunno sig tjänstemännen i södra delen af
Finland, som helt och hållet var i ryssarnas våld, och den 26 maj 1808 sände
Buxhöwden landshöfding Munck i Tavastehus S:t Annæordens 1:a klass såsom erkänsla för
»den ordning, rättvisa och det oafbrutna bemödande, med hvilka T. uppfylldt sine
skyldigheter». Den 5 augusti kom samma utmärkelse landshöfding Lode i Heinola
till del, och flere präster erhöllo ordnar eller briljanterade guldringar.[2]
I det hela synes ryssarna sträfvat efter att lefva på god fot med Finlands
befolkning, och under de långa uppehållen i rörelserna på våren 1808 och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
