Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver Qvarken och i Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undergång frälsa öfverlefvorna af en Armée, hvilken redan i mer än ett år lidit nästan alla
de missöden något krig ännu medfört.»
Att dessa skäl till stor del voro foster af en öfverdrifven inbillning, lider intet
tvifvel. Hade Gripenberg ägt större inblick i härförarkonsten och icke af fruktan för
någon personlig afvoghet låtit förleda sig till att vilja upptaga strid med en
motståndare, hvars förmodade öfverlägsenhet han under det långa stilleståndet måste lärt sig
uppfatta lika väl som i det ögonblick, då dennes kolonnspetsar uppenbarade sig, så
skulle han genast vid stilleståndets uppsägande samlat sin fördelning vid Lule älf.
Här kunde han fått alla tre brigaderna tillsammans, innan ryssarna ännu nått Torne
älf; här hade han ett sexpundigt batteri och lifsmedelsförråd, sedan det i Råneå
blifvit förbrukadt. Här skulle han väl näppeligen kunnat blifva kringgången på isen,
och alla de svårigheter, som påstodos hindra hans eget återtåg, skulle säkerligen i
ännu högre grad försvårat ryssarnas framryckning. En gång vid Lule älf, kunde
Gripenberg tänkt efter, om han där borde invänta fienden eller draga sig söderut, på
vägen upptagande Västerbottens regemente och kavalleriet; om en del kanoner och
trossvagnar i brist af dragare också måst lämnas efter, skulle den härigenom ådragna
förlusten ju icke varit oersättlig.
Emellertid försummade Gripenberg det gynnsamma tillfället att draga sig
undan utan gick i stället att söka strid. Under sådana förhållanden förefaller det
egendomligt, att tanken därpå blåste bort vid de första skotten, och att han sedan endast
tänkte på svårigheten att undkomma. Huru stor denna i verkligheten var, låter sig
icke afgöra, men den synes verklig endast under den förutsättning, att ryssarna på
isen kunde förekomma honom vid Lule älf, något som dock måtte varit förenadt
med svårighet. Men kunde ryssarna gå öfver isen från Kalix till Luleå, så borde
finnarna äfven kunnat det. I alla fall återstod ju den sista utvägen — att dagtinga.
En stor, om icke största andelen i Gripenbergs ödesdigra beslut utöfvade
Cronstedt. Hade icke denne, då han räknade de i land stigna ryssarna, användt de svenska
generalernas vanliga förstoringsglas, så skulle den eljest så modige Gripenberg icke
blifvit så förskrämd. Såsom vi upprepade gånger funnit, lefde de svenska generalerna
helt och hållet i 1700-talets föreställningssätt, att en aldrig så obetydlig fientlig
afdelning, som kunde smyga sig fram till eller närma sig en stor härs återtågsväg, bragte
denna i ett snart sagdt förtvifladt läge. Man tänkte icke ett ögonblick på, i hvilken
belägenhet Barclay de Tolly kunde befinna sig. Med Cronstedts brigad söder om sig,
hvilken brigad kunde påräkna betydande förstärkningar från mellersta Sverige, med
Gripenbergs fördelning norr om sig — ty Schuvalov skulle icke så snart hunnit upp
den — och med det öppna, af svenska flottan behärskade hafvet i sin rygg, skulle
den ryska generalens belägenhet varit föga afundsvärd. Och om Barclay de Tolly
gått att möta Gripenberg, skulle han i sin ordning genast haft Cronstedt i ryggen.
Åt allt detta hann denne säkerligen icke ägna en tanke. Han endast skyndade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
