Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver Qvarken och i Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befälhafvaren för de ryska trupperna[1] samt verkställigheten af konventionen äga
rum genast efter undertecknandet och utväxlingen af ofvanstående artiklar.
Sedan Gripenberg följande morgon, den 26, uppsatt och till högste
befälhafvaren afsändt en berättelse om det timade, begaf han sig till Torneå i afsikt att
snarast möjligt återvända. Han kom dock aldrig tillbaka, af hvilken anledning är icke
kändt. Palmfelt, som åtföljde honom, reste däremot ofta fram och tillbaka.
Sistnämnda dag på aftonen anlände från Umeå till Kalix en svensk och en rysk
kurir, hvilka meddelade nyheten om det på Åland afslutna stilleståndet. Alla togo
nu af helt naturliga skäl för gifvet, att den nyss afslutna konventionen skulle förklaras
ogiltig. Men så skedde icke. När Palmfelt den 27 kl. 4 på morgonen i Sangis mötte
kurirerna, släppte han visserligen fram den ryska men befallde den svenska att
återvända till Kalix. Kl. 9 på morgonen samlade han brigadcheferna, hvilka till sin
förvåning förnummo, att konventionen skulle gå i verkställighet. Då detta väckte stor
förbittring, reste Palmfelt tillbaka till Torneå för att ordna förhållandena, och sedan
synes äfven han icke hafva återvändt.
Den 28 erhöll Gripenberg genom Palmfelt de bref, som blifvit honom
tillsända från Cronstedt och Barclay de Tolly. Han fordrade nu, äfven han,
konventionens trädande ur kraft men fick härpå skriftligen ett bestämdt afvisande
svar.[2]
Härmed måste man låta sig nöja, såsom det i major Gripenbergs journal heter, »sedan
man af Schuvalovs bref funnit misstaget uti den uppkomna tanken angående det
allmänna stilleståndet, samt att general Schuvalov agerade efter en helt annan plan
mot den i Torneå varande afdelningen; regementsförändringen i Stockholm verkade
förändring i operationerna vid Grisslehamn och Umeå men alldeles icke i dem mot
norra arméens första fördelning, hvilket tydligen bevisar, att planen var att
nödvändigt bemäktiga sig återstoden af finska arméen, sedan landet var intaget.» En i
sanning dråplig ursäkt! Emellertid hade man nu förlorat så mycken tid, att man var
öfverlämnad åt sin fiendes godtycke.
Så tänkte emellertid icke alla. Bland det yngre befälet och truppen ville
många med våld sätta sig emot konventionens utförande. Några officerare vände sig
till generalmajor Aminoff, som legat sjuk i Öfver Torneå men nu infunnit sig i
högkvarteret, och som från början ogillat konventionen, med begäran, att han skulle
öfvertaga befälet och föra trupperna till Umeå. Men detta anbud afböjde han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
