Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver Qvarken och i Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne hade svarat, att han själf skulle komma till Sangis. När klockan blef 12 kunde
han emellertid icke längre kvarhållas, utan Gripenbergs adjutant, ryttmästare Brunow,
som var på väg till den ryske befälhafvaren i samma ärende som den ryske öfversten
till den svenske befälhafvaren, nödgades taga honom i sin släde och begifva sig
i väg. De mötte snart Gripenberg och Palmfelt, hvarefter alla fyra begåfvo sig
till Sangis.
Här gaf Anshelm luft åt sin vältalighet. Han begagnade franska språket,
hvilket Gripenberg icke förstod, hvarför Palmfelt tjänade såsom tolk, och sedan uppsattes
alla skrifvelser på samma språk. Han sökte framhålla det ändamålslösa i ett vidare
motstånd, enär Barclay de Tollys till Umeå framkomna kår — att den var
framkommen dit visste man ännu icke — skulle afskära återtåget för den finska hären och
Schuvalovs styrka dessutom var tillräcklig att ensam tillintetgöra densamma, i synnerhet
som det var möjligt att på isen kringgå den. Han föreslog därför rätt och slätt, att
Gripenberg skulle gifva sig med alla sina trupper. Härpå ville denne naturligt nog
icke ingå, allra helst som han föregående dagen visserligen mottagit en underrättelse
från öfverste Fahlander, att en rysk afdelning varit sedd ute på isen, men icke fått
någon underrättelse om Barclay de Tollys landstigning. Han föreslog därför
stillestånd, under hvilket finnarna skulle draga sig tillbaka till Piteå. Härtill kunde
Anshelm emellertid icke samtycka, utan han fordrade dagtingan med rätt för Gripenberg
att själf uppsätta villkoren. Sedan Anshelm därefter på ett papper nedskrifvit några
hufvudpunkter för en sådan, skildes man åt för att följande eftermiddag kl. 6
sammanträffa i Gripenbergs kvarter i Månsbyn, strax väster om Neder Kalix. Intill sagda tid
skulle all fientlighet inställas.
Kort efter sin återkomst till kvarteret mottog Gripenberg underrättelse från
Cronstedt om händelserna i Umeå jämte uppgift, att ryssarnas dit anlända styrka
uppgick till 9-10 tusen man infanteri och 700-800 ryttare. Han sammankallade då
sina underbefälhafvare till krigsråd kl. 11 f. m. Någon ordnad öfverläggning ägde
icke rum, lika litet som något protokoll fördes. Gripenberg meddelade Cronstedts
bref och anslog de mot honom själf stående ryssarnas styrka till 6-7 tusen man.
I betraktande af allt detta och af möjligheten för ryssarna att på isen förekomma
finnarna, så mycket lättare som dessa icke hade något kavalleri att sätta mot fiendens
talrika ryttare, ansåg han ryssens erbjudande af en öfverenskommelse, hvilken endast
behöfde gå ut på de finska truppernas återvändande till Finland, värd att tagas i
öfvervägande. De flesta af de närvarande synas under slika förhållanden varit för
dagtingan med rätt för trupperna att återvända till hemorterna. Någon motsägelse måste
likväl gjorts, ty enligt ett ögonvittnes berättelse skulle Gripenberg slagit den knutna
handen i bordet och skarpt yttrat: »Go’ herrar! Om någon bland eder finnes, som
vill, att jag skall slåss, så skall jag ta’ mig tusan dj...r slåss; jag har slagits förr.»
Emellertid åtskildes de församlade, utan att något beslut blifvit fattadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
