Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Åland och på Upplandskusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom Kulnevs ryttare hade inga ryska trupper varit ute på isen. De mellersta
kolonnernas främsta afdelningar nådde Eckerö; öfriga trupper öfversvämmade Åland.
Kulnev samlade på aftonen ihop sin skara vid Signilsskär.[1]
Genom beslutsamhet, kraft och fintlighet hade Döbeln och kanske i ännu
högre grad Lagerbring räddat hufvuddelen af den åländska hären, men den var icke
mycket värd efter beträdandet af Sveriges jord. Manskapet var dödstrött, en del
hästar obrukbara, och med de öfriga återvände bönderna ofördröjligen. Af den så
storartadt utlofvade kustarméen mötte endast Västmanlands vargeringsbataljon med
den aktningsbjudande styrkan af 26 man. Öfver allt hade bönderna flytt af fruktan
för ryssen och medtagit hästar och boskap.
Allt detta hade Döbeln emellertid förutsett, men han sökte reda sig så godt
sig göra lät. Med de 3,500 man, som nu stodo honom till buds, intog han den
fördelaktigaste ställning, som stod att få, inkvarterade trupperna i de talrika byarna,
samlade lifsmedelsförråd och utsatte starka förposter utåt isen, hvilka uppsågade den
närmast stränderna. I Väddö prästgård slog han sig själf ned. Genast efter ankomsten
till fastlandet hade Lagerbring blifvit sänd till Stockholm med de ryska fredsförslagen
och med underrättelse om tilldragelserna.
Döbeln väntade, att ryssarna oförtöfvadt skulle följa efter honom, men de voro
af helt annan tanke. Araktschejev kände mer än väl kejsarens bestämda vilja, att
hans här i Sveriges hufvudstad skulle föreskrifva fredsvillkoren, men nu var det slut
med äfven hans fasthet; han kunde icke förmå sig att tvinga generalerna, som alla
voro emot företaget, att gripa sig an därmed, utan han skref till kejsaren och
föreslog, att Bagration skulle anbefallas öfvergå till Sverige, något som han ägde full rätt
att själf befalla. Det enda, han lyckades sätta i verket, var ett af Kulnev ledt ströftåg
af kavalleri till svenska kusten.
Den 18 på aftonen sammandrog Kulnev tre skvadroner Grodnenska husarer
och 500 kosacker vid de yttersta fiskarstugorna på Signildsskär och utgaf följande
befallning: »Gud med oss! Jag är framför eder; furst Bagration är bakom eder.
Midnattstiden, kl. 2, skola vi samlas vid kvarnen. Tåget till svenska stränderna sätter
kronan på alla våra mödor. Dessa erbjuda oss en verklig belöning, heder och odödlig
ära. Två bägare brännvin per man, en bit kött och bröd samt 2 garnets (6,5 liter)
hafre medtagas. Hafvet är icke fruktansvärdt för den, som förtröstar på Gud. Hvilen
eder, kamrater!» Tre timmar före dagningen den 19 lämnade Kulnevs skara
Signilsskär. Främst red öfverstelöjtnant Kirsanov med 48 kosacker, och en km. efter dem
följde de öfriga trupperna. Snart vägleddes ryssarna af de spår, svenskarna lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
