Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Åland och på Upplandskusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klokhet nog att där kvarlämna Lagerbring »att uthala tiden» och med öppen
fullmakt att handla.
Klockan var nu 6 e. m. Mera än ett dygn hade svenskarna sålunda vunnit
till samling, utrustning och aftåg till Eckerölandet. Men ännu behöfdes mera tid, för
att de måtte hinna få försprång före ryssarna vid marschen öfver hafvet mellan Eckerö
och Grisslehamn.
Lagerbring var rätte mannen för ett sådant uppdrag. Det gällde att bibehålla
fienden i tron, att svenskarna lugnt stodo kvar på Åland, och att hindra ryssarna
från att framrycka till strid. Den först nämnda uppgiften var icke svår, ty ryssarna
misstänkte på intet sätt, att svenskarna skulle, likasom de själfva gjort, bryta den
träffade öfverenskommelsen. Värre var det att få ryssarna att stå stilla, ty sedan
Döbeln afbrutit underhandlingarna, fanns ingenting, som hindrade dem att rycka fram
vidare. Lagerbring låtsade sig emellertid icke vara obenägen att ingå på ryske
krigsministerns fordran, att svenskarna skulle sträcka gevär, och började underhandla om
närmare villkor därför. Man öfverenskom, att svenskarna skulle stå kvar på Åland,
omringade af ryssarna, till dess svar anlände från svenska regeringen på de
fredsvillkor, som skulle framställas från rysk sida.
Sedan Lagerbring fått ryssarna lugna, föreslog han för att vinna än mera tid,
att man skulle uppsätta förslag till fredstraktat. Då detta blifvit färdigt, skulle han
afresa med detsamma till Stockholm. Man gjorde sig emellertid icke brådt med denna
handlings uppsättande. Lagerbring hade nämligen märkt, att de ryska generalerna
gärna ville höra något om statshvälfningen i Stockholm, och han förstod att uppegga
deras nyfikenhet. Han blef språksam och underhållande och berättade för de
lyssnande generalerna vidt och bredt om händelserna i Stockholm och var därvid icke
nogräknad, om han med tillhjälp af sin inbillningskraft förbättrade skildringen, ty
han visste själf icke särdeles mycket om dessa tilldragelser. Berättelsen sköljdes
ned med de dricksvaror, som burits in, och så gick tiden ända till kl. 11 på natten,
då man åter började fundera på de villkor, som skulle kunna beviljas den, som man
nu trodde, med säkerhet instängda åländska fördelningen.
General van Suchtelen framlade nu en karta öfver Åland, på hvilken han
utpekade så väl de ryska kolonnernas som svenskarnas förmenta ställning samt framhöll
omöjligheten af, att den underlägsna svenska fördelningen skulle kunna försvara sig,
omringad som den var af de långt starkare ryska kolonnerna. Lagerbring, som nu
ansåg sig hafva fullgjort sitt uppdrag, svarade lugnt, att Suchtelen något misstagit sig
om svenskarnas ställning, enär de icke befunno sig, där han pekade, utan — ute på
Ålands haf, där de icke vidare kunde omringas. Ryssarnas öfverraskning blef stor.
Suchtelen, ovan att öfverlistas, utropade harmset: »Då har Ni bedragit oss, ty efter
gårdagens öfverenskommelse skulle trupperna bibehålla sin ställning, så länge
underhandlingarna fortforo». Lagerbring blef icke svarslös. »Vi hafva följt herrarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
