Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Åland och på Upplandskusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det den andra, som leddes af Kulnev, ryckte fram till Nagu och Korpo. Det
var den senares kosacker, som den 6 mars på morgonen öfverraskade den svenska
posteringen på Bänö. Den 10 mars skedde det allmänna uppbrottet, och i olika
afdelningar närmade trupperna sig Kumlinge. Soldaterna voro försedda med lifpälsar,
stoppade mössor och varm fotbeklädnad, hvilket väl behöfdes, ty kölden var liksom
under hela den senaste tiden mycket skarp. Liksom vid ett tåg öfver de arabiska
sandöknarna, säger den ryske historieskrifvaren, åtföljdes hären af en mängd slädar,
lastade med lifsmedel, brännvin och ved. För nätterna uppkastade soldaterna vallar af
snö till skydd mot vinden och sökte vid de långa raderna af eldar skydd mot kölden.
Den 12 lämnade Araktschejev och Knorring Åbo, åtföljda af förra sändebudet i
Stockholm Alopæus, hvilken ansågs böra vara till städes, för den händelse
fredsunderhandlingar skulle komma till stånd. Den 14 sammanträffade de olika afdelningarna vid
Kumlinge och ordnades med hänsyn till den allmänna framryckningen, som skulle
anträdas följande dagen.
Så skedde äfven, och när dagen grydde öfver det öde isfältet, voro alla fem
ryska kolonnerna i framryckning bildande långa, gråa ormlika linier, föregångna af
ryttarsvärmar, hvilka leddes af de båda avantgardescheferna. Längst norrut hunno
första och andra kolonnerna under Tutschkov III och Knorring II fram till Vårdö,
hvarifrån den förra skulle fortsätta till Getha kapell, i norra delen af Åland, den
senare till Markusböle. Tredje kolonnen under Sasonov slog in riktningen mot Ålands
östra udde och den därifrån västerut ledande hufvudvägen, fjärde kolonnen under
Demidov mot Lumparland. Femte kolonnen, som fördes af Stroganov, skilde sig
från de öfriga, i det den slog in riktningen mot Såttunga och Föglö. Efter de fem
kolonnerna följde två reserver under Veljaminov och Alexejev.
Genom en af de proklamationer, som ryssarna enligt sin vana läto föregå
truppernas framryckning, blef Döbeln redan den 11 varskodd om det snart förestående
anfallet. Han tog ännu en gång försvarsanstalterna i noggrant skärskådande och
hoppades att vid färjstaden vid Godby och i de andra befästa ställningarna kunna
bjuda fienden motstånd, till dess de utlofvade förstärkningarna hunnit fram. Till de
vid Jomala samlade trupperna höll han ett tal, hvari han bland annat yttrade: »Jag
älskar dessa klippor, som omgifva oss; de tillhöra vår fosterjord, och hvad kärare
hafva vi att försvara än denna? — — Hvarje buske i Sverige är värd, att du spiller
ditt blod därför.» Allt var sålunda färdigt, när underrättelse under loppet af den 14
ingick, att kosacker anfallit posteringen på Löfö (norr om Vårdö) men blifvit
fördrifna, samt att Cronstedt samlat sin brigad vid Bomarsund och skickat Lagerbring
med förstärkning till Vårdö.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
