Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- På Åland och på Upplandskusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PÅ ÅLAND OCH PÅ UPPLANDSKUSTEN.
MARS.
På Åland förde öfverste Peyron fortfarande befälet, enär Döbeln ännu icke afhörts.
Småningom hade ett slags stillestånd inträdt äfven på denna del af
krigsskådeplatsen. Den skarpa köld, som rådde allt ifrån december månad, isbelade hafvet
mellan Åland och Finland, så att förbindelsen var obehindrad i hela skärgården.
Häraf begagnade sig den ryska ledningen för att sända fram kosacker till Kumlinge
och Såttunga jämte mellanliggande öar. Föglö och Vårdö höllos besatta af svenskarna
(se kartorna sid. 252 och 411). Som Peyron höll för troligt, att ryssarna på
Kumlinge och kringliggande öar ämnade sammandraga trupper för att anfalla hans ställning,
anbefallde han öfverstelöjtnant v. Schulzenheim att med 600 man infanteri ur fyra olika
regementen och 80 man ur Lifgardet till häst rycka fram till nämnda öar, bortdrifna
ryssarna och bränna husen. Klockan 1 på morgonen den 29 januari tågade nämnda
trupper från Vårdö och delade sig under vägen mot öarna Seglinge, Kumlinge och
Enklinge (den först nämnda belägen sydväst, den sist nämnda norr om Kumlinge).
Efter obetydlig strid drefvos kosackerna på flykten; invånarna lastade sin
värdefullaste egendom på medförda slädar, och så antändes alla hus med undantag af
Kumlinge kyrka. Under belysning af de hemska eldarna anträddes återtåget kl. 10
på aftonen, då mycket måste kvarlämnas af brist på dragare. Liknande förhärjning
utfördes på Såttunga af en dit från Föglö framsänd afdelning ur Lifgardet till häst.
Denna mot invånarna grymma åtgärd tjänade i själfva verket endast till att beröfva
några hundra ryssar tak öfver hufvudet under marschen till Åland.[1]
I slutet af januari hade Döbeln företräde hos konungen. Han uttalade då
otvunget nödvändigheten af att sluta fred eller att föra kriget på ett annat sätt än
hittills. Konungen åhörde honom lugnt och yttrade till slut: »Å, Gud hjälper mig
väl, general v. Döbeln!» — »Det gör han nog,» svarade denne, »blott vi först själfva
vilja hjälpa oss.» — Konungen förebrådde honom vänligt misstron till Guds makt
eller vilja, hvarpå Döbeln genmälde: »Den Gud jag begriper, den tror jag inte på.»
— Konungen afskedade slutligen generalen med löfte att öka hans styrka till 10,000
[1] Montgomery,
II sid. 171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finskakr/0470.html
