Finska kriget 1808-1809 / 399 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under stilleståndet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafvet. Kust-Armén bör således sammandragas, för att man därifrån må kunna afsända
nödiga förstärkningar till Åland.» Den icke särdeles starka kustarméen jämte
lifgrenadierbrigaden befalldes genast afgå till Grisslehamn för att förläggas långs
kusten.[1]

Medan allt detta timade på de stora händelsernas skådebana, framsläpade de
återstoder af den finska hären, som ännu räddat sig ur dödens klor, ett
bekymmersamt lif. Den stränga kölden i förening med beklädnadens jämmerliga tillstånd och
lifsmedlens icke allt för stora öfverflöd kräfde många offer, men ännu större blef
mansspillan till följd af sammanträngningen i de få hus och gårdar, som kunde
användas till kvarter. Då härtill kom, att fruktan för de ohyggliga pesthärdar, som
kallades sjukhus, förmådde
soldaterna att i det längsta
dölja iråkad sjukdom, kan
man väl förstå, att
tillståndet snart skulle blifva
betänkligt. Också yppade
sig snart och utbredde sig
hastigt en förödande
fältsjuka, hvilken äfven
härjade bland ortens
befolkning.

Under polcirkeln.

Den stora mängd
sjuke, som redan före
härens återtåg afsändts till
Torneå, och som under
samma tåg lyckades släpa
sig fram dit, nödgade till
anläggande af sjukhus i
en mängd byar och gårdar, men i dessa sjukhus saknades allt, som erfordras
för en omsorgsfull sjukvård, och i första hand utrymme. Trängseln blef oerhörd,
och den medförde naturligtvis osnygghet och luftförskämning, för att icke säga stank.
Sängutredning saknades i det allra närmaste, så att de sjuke lades bredvid hvarandra
på golfvet på halm, som aldrig ombyttes utan småningom ruttnade. Täcken funnos
icke, utan de sjuke fingo efter bästa förmåga dölja sig med återstoderna af sina
klädespersedlar. När härtill kom brist på lifsmedel, läkemedel, läkare och sjukvårdare,
må man icke undra på, om dödligheten blef förskräckande. De döda plockades
ut och lades, afklädda till blotta skjortan, i högar, hvilka, när de stigit ett stycke i
höjd, kördes till lämplig plats för att nedgräfdas. I Umeå voro väl förhållandena
något bättre, fastän de ingalunda kunde kallas tillfredsställande. Från september

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>