Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under stilleståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 1 mars afslöts ett nytt förbund mellan England och Sverige, hvari först nämnda
makt förband sig att betala lika stora subsidier som förut eller 100,000 pund sterling
i månaden.
Emellertid hade frågan om krigsgärd icke blifvit skjuten åt sidan. Den 28
december befallde konungen tre förtroendemän afgifva förslag till förordning om en
krigsgärd till ett belopp af 5 millioner riksdaler banko dels i penningar och dels i
persedlar. Oaktadt desse mäns ifriga afstyrkande anbefalldes den 7 januari för året
1809 en krigsgärd uppgående till ett fem gånger större belopp än allmänna
bevillningen. Denna åtgärd satte kronan på det allmänna missnöje, som konungens
politik uppväckt och närt.[1]
Då kriget skulle fortsättas, var det nödvändigt att vidtaga erforderliga
försvarsanstalter. Krigsmaktens styrka var ungefär densamma som i oktober månad (se sid.
365) med den skillnad, att finska hären något minskats genom sjukdomar. För att
uppdrifva styrkan ville konungen företaga en ny utskrifning af landtvärn, men denna
åtgärd motsatte sig Tibell på det bestämdaste, och han lyckades verkligen förmå
konungen afstå från densamma. I stället bestämdes, att landtvärnsmän för den tid,
landtvärnet var i tjänstgöring, skulle kunna användas till fyllande af tomrum i de
indelta truppernas led, att landtvärnsbataljonerna skulle sammanslås till färre med
lämplig styrka, samt att åtgärder skulle vidtagas för att skaffa landtvärnet beklädnad.
Som det icke lyckades Tibell att öfvertyga konungen om nödvändigheten att
draga de på Åland kvarlämnade trupperna från ön, var det nödvändigt att, medan
sjöfarten ännu var öppen, förse dem med lifsmedel för hela vintern, och samma
åtgärd måste vidtagas för den i norden stående hären. Genom krigsdepartementets
oförtrutna ansträngningar och med anlitande af de förskotterade subsidiemedlen
lyckades det detta för krigstiden inrättade ämbetsverk att tillgodose de nödvändigaste
behofven. Finska härens kommissariat hade dessutom hunnit rädda största delen af
härens lifsmedelsförråd.[2]
Den 5 december anlände till Stockholm underrättelsen om det i Olkijoki
afslutna stilleståndet och om härens återtåg till Torneå. Då alla tecken tydde på
annalkandet af en sträng vinter, nedskref Tibell genast sina bekymmer i en
»Underdånigste Promemoria», hvilken han redan följande dag öfverlämnade till konungen.
Häri påvisade han till en början härens farliga belägenhet, sedan alla vattendrag
tillfrusit där uppe i Västerbotten, och sedan det frusna hafvet ytterligare inbjöd ryssarna
till en omfattning af svenskarna. Men icke nog härmed; om vintern blef riktigt
sträng, skulle ryssarna gå öfver Qvarken och kanske vid Umeå räcka handen åt en
genom Jämtland anländ norsk afdelning. Men äfven ensam skulle den ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
