Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under stilleståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de landstigna afdelningarna kommo genom omständigheternas makt att förstärka
Klingspors här.
Att fältmarskalken med sin ringa styrka icke kunde återeröfra Finland, hafva
vi funnit vid skildringen af händelserna, men vi hafva äfven tydligen sett, att han
kunnat draga mycket större fördel af ryssarnas nödställda belägenhet och sålunda
försvåra för dem fälttågets återupptagande. Nu väntade han beskedligt, till dess
ryssarna voro färdiga att på allvar rycka fram, och då splittrade han sin styrka, så
att han blef svag på den afgörande punkten. Ryssarna behärskade vid september
månads ingång läget på ett sådant sätt, att svenskarna trots segrar måste gå tillbaka,
och när den svenska öfverbefälhafvaren slutligen vid Lillkyro hade större styrka
samlad än någon gång förut under hela kriget, då hans ungefär jämnstarka
motståndare tveksamt dröjde i valet mellan anfall eller omfattning, då hade han icke en
tanke på att genom ett beslutsamt anfall kasta fienden tillbaka och sålunda ännu en
tid uppskjuta afgörandet. I stället var han genom tveksamma anordningar nära att
lämna hela sin här i fiendens våld. Sedan hade han intet val, men, när han en
gång beslutat sig för återtåg, lät han en allt mera tilltagsen fiende skrämma både
sig och hären mera, än nödvändigt var.
 |
| Utsikt af Uleåborg vid tiden för kriget. Ur “Hundrade minnen från Österbotten af S. E. W(ackli)n“. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
