Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Virta och Himanko till Torneå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan på krigsskådeplatsen befintliga och i största möjliga grad förse dem med
lifsmedel och dragare, så att de vid stilleståndets utgång vore färdiga att börja rörelserna
under de svåraste förhållanden, som gärna äro tänkbara. Också säger den ryske
historieskrifvaren: »Då svenskarna och finnarna sågo, att ryssarna, föraktande både
hunger och höstens stränghet, ryckte fram för att köpa segern, kosta hvad den ville,
blefvo de nedslagne och förmådde icke motstå denna beslutsamhet, förebud till de
mest hårdnackade anfall. Se här källan till de betydelsefulla operationerna i norden;
men denna moraliska orsak, som gjorde fienderna sviktande, kröntes likväl af en
fullkomlig framgång endast därför, att den understöddes af Kamenskijs och den af
honom anförda arméens hjältemod.»[1]
Krigets nya skede öppnades därmed, att 3:e finska brigaden under
generalmajor Gripenbergs befäl den 29 oktober öfver Siikajoki sändes till Temmes för att
kunna upptaga Sandels. När detta visade sig obehöfligt, fick brigaden kvarstå där,
hvarigenom den blef utan användande under de följande striderna, och så klagade man
ständigt öfver fiendens stora öfverlägsenhet. Och sedan var stilleståndet knappast
tilländagånget, förr än den med så mycken omsorg befästa Himankoställningen
utrymdes och hären drog sig tillbaka bakom Kalajoki älf, där ny ställning intogs.
Den 1 november inryckte hären i denna ställning, hvilken besattes af 2:a finska
brigaden och de båda svenska brigaderna vid Kalajoki by och Pitkäis, där de utbredde
sig långs älfven med skog bakom sig. Mellan bron och prästgården uppställdes 12
kanoner bakom bröstvärn. Två bataljoner lämnades på förpost vid Sippoja och
Kurikkala. 1:a finska brigaden drogs tillbaka till Vasankari, och högkvarteret hade
flyttats bakåt till Brahestad. Den närvarande styrkan vid alla fyra brigaderna
uppgifves till endast 4,500 man, hvilket dock synes väl litet.
Trots stilleståndets uppsägning gjorde Buxhöwden sig ingen brådska med
fientligheternas öppnande. Han väntade fortfarande på vintern. När han för andra
gången fick underrättelse om, att Klercker sändt trupper till Sandels, befallde han
emellertid Kamenskij att börja framryckningen, hvarför denne den 1 november satte
sina trupper i rörelse. Kulnev förde såsom vanligt avantgardet men hindrades
betydligt i sin framryckning af de bottenlösa vägarna och de förstörda broarna. Stor blef
öfverraskningen och glädjen, när Kulnevs anmälan ingick till Kamenskij, att den såsom
en fästning ansedda Himankoställningen var utrymd af svenskarna. Denna
underrättelse lättade de tunga stegen och väckte hoppet om en snar och lycklig utgång.
Först den 6 förmådde Kulnev emellertid framtränga till Sippoja-ån, hvarifrån de
svenska förposterna fördrefvos. Dagen därpå nödgades de äfven vika bakom Kalajokiån,
dit 2:a finska brigaden, som hittills stått vid kyrkan, gick tillbaka, sedan man utan
nödtvång bränt träkyrkan och kringliggande byggnader, i hvilka traktens befolkning
sökt rädda sin värdefullaste egendom. Bron offrades äfven åt lågorna. 2:a svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
