Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Virta och Himanko till Torneå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 13 kommo de tillbaka till Salahmi. Den tappre Malm var en bland de saknade.
Han hade, svårt sårad i ena foten, råkat i fångenskap.
Aminoff hade enligt aftal brutit upp den 10 på aftonen och ryckt fram till
Vieremä, hvilken ort han till sin förvåning fann utrymd af fienden. Då ingen raket
syntes, ansåg han, att Duncker misslyckats, men han stod kvar till kl. 9 följande
morgon, då han återvände till Salahmi. Sandels följde hans afdelning.[1]
Den 12 november mottog Sandels, som nu blifvit utnämnd till generalmajor,
befallning från högste befälhafvaren att draga sig tillbaka, så att han den 19 skulle
kunna inträffa i närheten af Uleåborg. Efter Dunckers återkomst följande dag
utrymdes ställningen vid Salahmi, hvars befästningar förstördes i likhet med de vid
Nissilä uppförda. Snö betäckte nu marken, och i den obebodda ödemarken voro
bivackerna föga inbjudande. Den 17 hvilade trupperna vid Pulkkila och försågo sig
på bästa sätt med lifsmedelsförrådets återstod, ty det var intet skäl att lämna kvar
något åt ryssarna. Den 18 fortsattes marschen till Frantsila, där brigaden fick
befallning att stanna, hvarför den under skydd af förposter inkvarterades i den ganska
vidsträckta kyrkbyn.
Trots de svårigheter, med hvilka framryckningen genom det ödsliga landet
var förenad, hade Tutschkov brutit upp, kort efter det Sandels lämnat vägen fri, och
inträffade redan den 20 med hela sin styrka i närheten af Frantsila. Han redde sig
till anfall, och de ryska spetsarna växlade redan skott med svenskarna, som icke visade
någon lust att vika undan, när en kurir anlände från högkvarteret med underrättelse
om, att alla fientligheter skulle afbrytas. I stället för att fortsätta striden lät
Tutschkov nu anordna en ståtlig frukost i närmaste gård och inbjöd dit Sandels jämte flera
svenska officerare. De ryska generalerna framförde till Sandels sin lyckönskan med
anledning af hans vunna befordran och hans lysande fälttåg, hvarpå Sandels svarade,
att han skulle känna sig lyckligare, om hans brigad ännu stode där, hvarest den stod
i början af juni.[2] Denna i största hast anordnade
festlighet är ägnad att gifva ett begrepp om tidens sed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
