Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Från Virta och Himanko till Torneå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under fortsatt eld skred den ryska linien oafbrutet framåt, men utan
vacklande bibehöllo försvararna sina platser, till dess de ryska schakåerna syntes helt nära
vallen. Då rörde sig plötsligt Sandels, hvilken hittills, oberörd af striden, på sin hvita
häst suttit »som i djupaste frid».
»Men den kom den minut, som han väntat, och nu
till sin öfverste sprängde han ned:
’Är det färdigt ert folk, är det likt sig ännu,
skall det veta att bryta ett led?
Jag har låtit de stormande yfvas; välan,
vräk undan dem nu som en man!’
»Det var sagdt, det var nog, det behöfdes ej mer,
det blef fröjd, det blef jublande rop.
Sexhundrade krigare stormade ner
mot den trotsande fiendens hop,
och den vräktes tillbaka, pluton för pluton,
tills den föll nedtrampad vid bron.»
I vild, oordnad flykt förbyttes snart ryssarnas djärfva anfall, och furst
Dolgoruki, som i förtviflan sökte hejda de flyende, störtade inom få ögonblick död till
marken. Bron fylldes inom kort af döda och sårade, och många af de flyende
trängdes i vattnet.[1]
På den ryska stranden hade två nya regementen och flera kanoner blifvit
framförda och utvecklat sig för att upptaga de i återtåg stadda. På svenska sidan
framfördes två kanoner för att bestryka bron, och det förföljande infanteriet
utvecklade sig långs stranden. Striden öfvergick till uteslutande skottväxling, om
ock mycket häftig sådan, och fortsattes under skenet från de brinnande husen,
tills äfven dessa slocknat och oktobernatten bredde sin slöja öfver det bloddränkta
slagfältet.
När Sandels märkte, att ryssarna icke tillämnade någon omfattning af hans
vänstra flygel, drog han fram till hufvudställningen den vid Fredriksdal och Pardala
lämnade reserven, men han var för klok för att numera icke insätta dessa trupper i
striden. De fingo endast aflämna ammunition till sina kamrater, som förbrukat alla
sina patroner.
De till förstärkning anryckande fyra bataljonerna af den förra 4:e brigaden
nådde efter en ansträngande marsch på aftonen Valkiais, omkring 7 km. från
slagfältet, dit Savolaks-jägarbataljonen fortsatte, under det de öfriga vände om till Vierimä,
ett tiotal kilometer längre norrut.
[1] Det var vid detta anfall, som »den tappre löjtnant Zidén»
stupade i spetsen för sin lilla flock vasagossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finskakr/0436.html
