Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungen. Lokalaks och Helsinge. Sjökriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfvensom den af Södermanlands och Västgötadals regementen sammansatta brigad, som
under öfverste O. Cronstedts befäl tillhört västra arméen, samlats i Gefle och där
blifvit inskeppade på fartyg för att öfverföras till Finland. Utan mål irrade de dåliga
farkoster, som för ändamålet användes, omkring på hafvet utan att finna någon af
de kryssare, som skulle visa dem vägen. Efter mer eller mindre vådliga äfventyr vände
de flesta transportfartygen med sin dyrbara last tillbaka till svenska kusten. Värst
ute var det ridande batteri, som var tilldeladt fördelningen. På eländiga skutor dref
det omkring och led slutligen skeppsbrott vid Kaskö, hvarvid lyckligtvis personalen
räddades. Äfven denna styrka gick sålunda gagnlöst förlorad för Finlands återtagande.[1]
På flottan berodde under dessa dagar, om ryska flottan skulle taga hela den
nu åter inskeppade afdelningen i ryggen och afskära för den återtåget öfver hafvet,
och flottan löste såsom förut sin svåra uppgift på ett förtjänstfullt sätt. Medan Rajalin
med hufvuddelen skyddade Grönvikssund, hade Sjöholm på sin lott sunden mellan
Töfsala och Sutsalo. Det viktigaste af dessa, sundet vid Kahiluoto, hade han öfverlåtit
åt kapten de Brunk, som under sitt befäl hade tio kanonslupar och mörsarbåten. Med
denna ringa styrka lade han sig bakom den smalaste delen af sundet, hvilket hölls
under så kraftig eld, att ryssarna, som här förfogade öfver en betydligt öfverlägsen
styrka, trots dagligen upprepade ansträngningar icke kunde bana sig väg. Det sista
försöket gjorde de i snöyra den 2 oktober på morgonen. Nu satte de folk i land,
som började bygga förskansningar för artilleri. Men då uppträdde löjtnant
Hagelstam med två kanonslupar i ryssarnas högra flank, hvarest man öfver ett lågt sund
kunde beskjuta de vid land liggande båtarna, hvilket också gjordes med sådant
eftertryck, att de landsatta trupperna skyndsamt begåfvo sig åter till sjös. Den 3 fick
Sjöholm befallning att lämna de till hans omsorg anförtrodda sunden, och följande
dag förenade sig hela flottan vid Grönvikssund.
Storm och motvind samt svårigheten att tillföra ryska flottan lifsmedel och
dricksvatten hindrade den att uppsöka svenska flottans hufvuddel, utan stannade
ryssarna med sina flesta fartyg kvar i Palva sund. Den 5 oktober gick ryska flottan
till Rimito, där den kvarlåg en månad, hvarefter den sökte vinterkvarter i Åbo.
Svenska flottan kvarstannade i skären ända till början af november, hvarefter den
med kvarlämnande af några fartyg på Åland i slutet af månaden återkom till svenska
kusten. Höstmånadernas kyla och väta i förening med bristande beklädnad, ty de
stackars landtvärnsmännens egna sommarkläder voro för länge sedan utslitna, och
dåligt underhåll hade såsom offer kräft en god del af de unga landtvärnsmän, som
blifvit tilldelade flottan[2]. En stor del af de hemkomna angreps af s. k.
landtvärnssjuka, hvilken anställde härjningar äfven bland Stockholms befolkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
