Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungen. Lokalaks och Helsinge. Sjökriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade Lagerbring efter fångarnas utsago uppskattat ryssarnas styrka till 4,000 man; nu
trodde han den utgöra 6,000 man, och i sin berättelse fördubblar Boye denna styrka
och tillägger 40 kanoner. Under sådana förhållanden, och då svenskarnas vid Viais
samlade styrka icke kunde öfverstiga 2,000 man, hade väl rådligast varit att söka
hålla sig i en till försvar inredd ställning, i förhoppning att åtminstone någon del af
trupperna från Gefle skulle anlända till förstärkning. Men Boye ansåg nödvändigt
att fortfarande söka göra intryck på fienden, och därför beslöt han gå till anfall.
Härvid skulle Lagerbring med två bataljoner göra en lång kringgående rörelse mot
ryssarnas högra flank, efter hvars utförande Boye med hufvuddelen af trupperna skulle
anfalla i fronten, under det Lagerbring gick fram i flanken.
»Efter vunnen öfvertygelse,» säger den ryska historieskrifvaren, »att denna
landstigning ej var ett af dessa ändamålslösa, för ro skull anställda företag, hvilka
dittills så ofta ägt rum, skyndade furst Bagration att begifva sig till Himois.» Här
var en af dessa befästa punkter, som skulle gifva stöd åt försvaret af kusten, och här
lyckades ryssarna också intill den 28 på morgonen samla den förut omnämnda
styrkan, 4,000 man eller något mera. Bagration beslöt att genast gå till anfall och
afdelade en grupp att under generalmajor Borosdins befäl göra en kringgående
rörelse mot de vid Viais stående svenskarnas vänstra flank. En liten afdelning sändes
under major Beck öfver berg och skog mot svenskarnas högra flank, och återstoden
afsågs att under generalmajor Baggehufvuds ledning anfalla Viais i fronten.
Borosdins och Lagerbrings kolonner, som inslogo samma väg, råkade snart på
hvarandra, och i den af ängsbitar afbrutna skogen utspann sig en häftig och mycket
segsliten strid. Småningom började äfven elden mellan båda hufvudstyrkorna, och
här lyckades svenskarna att efter lifgardets och ena jägarbataljonens framförande på
vänstra flygeln bringa det ryska anfallet att stanna. På högra flygeln kastade finska
gardet med bajonetten Beck tillbaka. Då befallde Bagration emellertid Borosdin
att utan hänsyn till sambandet med de öfriga trupperna skynda till Helsinge för att
afskära svenskarna från deras båtar. Det häftiga anfall, som häraf blef en följd, kunde
Lagerbring icke motstå, oaktadt han fått den andra Kronobergsbataljonen till
förstärkning, utan han drog sig under fortsatt strid långsamt tillbaka genom skogen.
Lifgardes- och den ena jägarbataljonen under major Tornerhjelms befäl upptäckte den
lucka, som uppkommit mellan ryssarnas midt och högra flygel, och utförde där ett
mycket tappert anfall, hvarvid de trängde nära fram till Himois, där de slutligen
blefvo afvisade af den ryska reserven, som fördes fram af öfverbefälhafvaren själf. I
fronten, vid Viais hade gardes- och jägarbataljonerna afvisat flera anfall af ryssarna,
men sedan striden redan varat fyra timmar, och då Lagerbring befann sig i fullt
återtåg, måste äfven denna ställning släppas, hvarefter allt gick bakåt, dock med lugn
och ordning. Tornerhjelms båda bataljoner kunde icke få erforderliga meddelanden
utan blefvo afskurna, men de lyckades taga sig fram på en omväg och inträffade före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
