Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juutas och Oravais. Lohteå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söderut vid kronobränneriet stående fältvakt aflöstes så godt som under fiendens
ögon och bataljonen drog sig till sin brigad i Ny Karleby. Strax bakom fältvakten
ubreddes bataljonerna på ömse sidor om landsvägen på en stenig, skogig och kärrig
mark. Till vänster, med vänstra flygeln stödd mot ån stod den »tappre Eek» med
björneborgarnas lifbataljon, till höger, för att hindra kringränning från Munsalasidan,
Gyllenbögels till en bataljon minskade afdelning, båda ordnade i kedja med understöd.
Landsvägen beströks af fyra sexpundiga kanoner, och bakom midten af linien stod
major Furuhjelm med rusthållsbataljonen i reserv. Då allt var ordnadt, begaf Döbeln
sig till Ny Karleby, tog där befälet öfver 1:a brigaden men rubbade den icke och njöt
sedan några timmars väl behöflig hvila. Sådan unnades äfven trupperna.
Omkring kl. 3 e. m. framryckte ryssarna till anfall. De följde landsvägen,
och deras styrka uppgick till tre bataljoner och tre kanoner. Den svenska fältvakten
drog sig tillbaka inpå hufvudställningen, där alla man fattade sina vapen. Trötta
och modstulna, inväntade de maskinmässigt, hvad som komma skulle. De ryska
kanonerna öppnade elden, och ryssarnas infanterilinie utsträckte sig i den glesa skogen
allt mera åt vänster, tydligen i afsikt att omfatta finnarnas högra flygel, skilja dem
från Juutas och tränga dem i älfven. För att hindra detta ryckte först den ena
hälften af rusthållsbataljonen och sedan den andra upp på den hotade flygeln.
Striden hade väl pågått en timme, när en lifgifvande fläkt med ens löpte genom den
tröga massan.
»Gif akt, tyst hör! det ljöd hurra på höjden.
En man till häst syns nalkas. Hvem är han?
Hör hvilken storm af rop! Hvad vållar fröjden,
som brusar jublande från man till man?
— — — — — — — — — — — — — —
Ha han har kommit, han och ingen annan,
den lilla mannen syns med band om pannan,
den ädla, tappra, varma generaln.[1]
— — — — — — — — — — — — — —
Den svartnade, i trasor klädda hären
står ordnad, hotfull, fruktansvärd igen;
den har ej mer blott döden att förbida,
den tänker segra nu, ej endast strida,
en annan ande hvilar öfver den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
