Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruona och Salmi. Återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som gick norrut till Kauhava och förstärktes med den från Kauhajoki komna 2:a
Björneborgsbataljonen, samt 3:e brigaden, som i egenskap af arriergarde fick kvarstå
vid Lappo. Vid Ilmola kvarstod v. Otter med sina österbottningar. Samma dag,
den 4, mottogo Palmfelt och Gyllenbögel men icke Vegesack befallning att genast
afgå till Lillkyro. Högkvarteret flyttades till Ylistaro, och härifrån skrifver Klingspor
till Adlercreutz, som stannat vid Lappo: »Efter sig nu företeende omständigheter
lärer du min k. Bror agera, och företaga retraite eller stå kvar, jag kan ej dömma
derom nu emedan jag ej vet hur det sig förhåller med v. otter» o. s. v. Och vidare
tillägger han: »Jag har gifvit ordres — — — om plans uppgiörande för försvar vid
lill kyro, och närmare vasa».[1] Till konungen anmäler han den 7, att han, »för att,
i händelse fienden gör mine af attaque och påtränger, lättare kunna concentera Arméen
ikring Wasa och efter möjligheten försvara den trakten, låtit Arméen taga följande
ställning:» Vegesack i Lappfjärd med avantgarde på vägen till Kauhajoki, 2:a brigaden
(2 bataljoner) och Gyllenbögels detaschement på väg till Lillkyro, v. Otter i Ilmola,
3:e brigaden i Lappo, 1:a brigaden (3 bataljoner) i Kauhava och Fieandts detaschement
i Perho. Dessutom stodo 4:e och 6:e brigaderna i Ylistaro. Till Ny Karleby hade
två kanonslupar afgått från Sideby (nära Ömossa).[2]
Det har synts mången oförklarligt, huru Klingspor, som ständigt hade en sådan
fruktan att blifva oroad på sin återtågsväg, kunde alldeles släppa förbindelserna norrut
och ställa återtåget för alla sina trupper på Vasa, allra helst då han icke kunde hysa
någon förhoppning om, att konungen skulle sända honom fartyg för härens
öfverförande till Sverige. Sedermera har Klingspor i sin berättelse till konungen af den
30 september påstått, att han vidtagit denna åtgärd för att kunna draga till sig
Vegesacks fördelning, för att undanskaffa de i Vasa upplagda förråden, och för att
vilseleda fienden, hvarefter återtåget skulle fortsättas norrut.[3] Men Vegesack fick först
den 9 befallning att afgå till Lillkyro, dit han likväl hade 120 km., och befallningen
till Fieandt att upprifva broarna mellan Gamla Karleby och Uleåborg upphäfdes icke
(kan man förutsätta, att detta skett af glömska?). Nej, först efter inhämtande af
Aminoffs noggranna dagboksanteckningar finner man, att planen om återtåget till
Vasa fattades med full afsikt att utföra den, om också möjligen i ett förtviflans
ögonblick. Någon tanke på att ur flankställningen vid Vasa med samlad styrka
och vid gynnsamt tillfälle anfalla motståndaren för att besegra honom synes icke
föresväfvat någon; man tänkte endast på möjligheten att för egen räddning slå sig
igenom, om annan utväg icke fanns. Men i sammanhang härmed skrifver Aminoff
under intrycket af den allmänna hopplösheten: »En död soldat är förlorad för staten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
