Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruona och Salmi. Återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viktiga striderna vid Ruona och Salmi, fast de anbefallts afgå till förening med
hufvudkrafterna. Dessa utgjordes af 1:a, 3:e, 4:e och 6:e brigaderna, hvilka med frånräkning
af Fieandts detaschement — nu 1,050 man starkt — skulle uppgått till närmare 7,000
man, men af verkligt tjänstbart manskap icke torde haft mera än mellan 5 och
6 tusen.
Summan af de stridskrafter, som stodo Kamenskij till förfogande på denna del
af krigsskådeplatsen, öfversteg, såsom vi redan funnit, med all sannolikhet icke
svenskarnas, men den ryske befälhafvaren förstod vida bättre än hans motståndare att hålla
sina krafter samlade. Sedan han flyttat hufvudkrafterna från Karstula—Lintulaks-vägen
till Alavovägen, drog han genast efter striden vid Karstula ett regemente från Vlastov
öfver till sig, och nu befallde han denne att endast iakttaga sin på återtåg stadda
motståndare och att sända ett regemente (2 bataljoner) och 1/2 skvadron närmaste vägen
från Lintulaks mot Kuortane. I kusttrakten funnos endast Bibikov och Uschakov
med tillsammans mellan 2 och 3 tusen man. Hela återstoden eller minst 9,000 man
samlades under Kamenskijs eget befäl vid Alavo, där han stannade, till dess samlingen
var verkställd.
Trakten kring Ruona, där svenska hären nu åter var samlad, hade, såsom vi
redan funnit, sin stora betydelse däri, att vägarna från östra och södra Finland här
sammanstötte för att sedan dela sig åt norr och väster. Naturen gynnade äfven
ett försvar härstädes, och frontens något ofördelaktiga riktning var lika oläglig för
ryssarna som för svenskarna.
Kuortanesjöns nordöstra flik fortsättes af en 600 meter bred sumpig dalgång,
i hvars midt en i sig själf obetydlig å framrinner (se kartan sid. 298). Ett stycke
från sjön vidgar sig nämnda å till en träskig sjö, Nisous kallad. Ofvanför denna
svänger dalgången något åt väster och blir torrare i bottnen. På vårarna står hela
dalen under vatten, och därför räcker landsvägsbron vid byn Ruona med båda
ändarna fram till dalsluttningarna. Långs den östra dalsidan löper vägen till Lintulaks;
den västra skäres af vägarna från Salmi till Alavo och till Lintulaks. Vid
århundradets början växte skogen ända fram på dalsluttningarna på båda sidorna.
De vid Ruona samlade trupperna voro desamma, som funnits där vid
framryckningen till Alavo (se sid. 275). 4:e brigaden hade ställts under befäl af öfversten
vid fortifikationsstaten Cedergren, en 56 års man, som förut varit kommendant i
Tavastehus; öfver 1:a brigaden hade öfverstelöjtnant Reuterskiöld tagit befälet.
Gripenberg, som under senaste tiden fört befälet öfver de härstädes samlade trupperna, hade
anordnat ställningen till ett ihärdigt försvar. I dess sydligaste del hade tio kanoner
blifvit uppställda bakom bröstvärn på två öster om Ruona belägna kullar för att
bestryka bron och hålla vägen på andra dalsidan under sin eld. Hela fronten af
ställningen mellan Perala och Takala täcktes af en risskärm, hvilken tjänade såsom skydd
för infanterikedjan, och ur hvilken åtta kanoner på olika punkter tittade fram. Tvärs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
