Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kauhajoki, Alavo, Karstula, Lappfjärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ställningen var intagen ett stycke söder om vägkorset. Vänstra flygeln, som
stod på östra åstranden, tvärs öfver vägen till Nummijärvi, utgjordes af tre
Österbottenskompanier, utsträckta i kedja utefter en mycket lång front med vänstra flygeln
i skogen, där den understöddes af ett slutet kompani af 2:a Björneborgsbataljonen.
Högra flygeln, som från ån och tvärs öfver Lappfjärdsvägen sträckte ut sig ända till
skogsbrynet på slättens vänstra sida, utgjordes af Björneborgs rusthållsbataljon och ett
Österbottenskompani, som höll förhuggningen besatt. Strax väster om kyrkan stod
såsom en tillbakadragen högra flygel de tre återstående kompanierna af 2:a
Björneborgsbataljonen — Döbeln väntade hufvudanfallet från Lappfjärdssidan —, och i reserv
vid kyrkan och vid bron befunno sig ett Österbottenskompani, två skvadroner och
tre kanoner, af hvilka två kunde bestryka vägen åt Nummijärvi. En kilometer längre
tillbaka, vid Knutila gästgifvaregård stod såsom sista reserv Björneborgs lifbataljon
med halfva styrkan i kedja öster om vägen. Man måste erkänna, att den ringa styrkan
var öfver höfvan utsträckt, och att reserven stod väl långt bort. Lyckligtvis utbredde
motståndaren sig lika mycket i stället för att söka genombryta ställningen.
På aftonen utsändes kapten v. Konow med det bakom yttersta vänstra flygeln
stående Björneborgskompaniet rakt söderut åt Hyypää för att om möjligt hindra
fienden vinna förbindelse mellan sina båda kolonner. Under framryckningen mötte han
kosacker och jägare men lät dem passera och dolde sin trupp i en skogsdunge. Från
denna tog han klockan 1 på natten en annan kosack- och jägartrupp i ryggen men
nödgades själf draga sig tillbaka in i ställningen.
Ryssarna fortsatte långsamt framryckningen allt mera utbredande sig, och vid
3-tiden på morgonen — det var nu den 10 augusti — anföllo de på Lappfjärdsvägen
framryckande afdelningarna de där stående fältvakterna och drefvo dem in i
ställningen. Äfven här utvecklade ryssarna sig på en utsträckt front, och kl. 5 var striden
i full gång utefter hela linien.
»Uti denna ställning» (den förut beskrifna ställningen), säger Döbeln i sin
berättelse, »emottogs fienden, hvilken med stoj och skrik anföll främsta kedjan och
däröfver erhöll i början någon fördel. En liflig Canonad, en i 6,000 alnars vidd
utsträckt infanteriattaque mot lika långt försvar, en stilla klar sol-(upp-)gång framställde
ett lysande spectakel.» På östra åstranden syntes ställningen fullt tryggad, och här
gingo österbottningarna till och med till anfall, kraftigt understödda af Konows
kompani, som sökte omfatta ryssarnas högra flygel och lyckades tränga dem tillbaka. På
andra sidan ån, på den viktigare delen af slagfältet, tycktes ställningen däremot en
stund vara ganska hotande. Här förde ryssarna utefter vägen fram två kanoner och
en tolfpundig haubits, och dessa tillsammans med infanteriet drefvo björneborgarna
långsamt tillbaka mot kyrkbyn. Samtidigt härmed trängde ryssarna häftigt framåt
äfven på sin vänstra flygel, hvarigenom försvararna måste vika ända till förhuggningen.
Men nu hade löjtnant Hesselius med sin kanon lyckats göra den farliga ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
